Och tids nog tar arbetena alltid slut, och kanske somnar man, vaknar man, med satsdelar snurrande i hjärnvindlingarna, men inser strax att de är borta nu. Allt det där rätt abstrakta finns inte mer.
Det har varit en fin tid i Umeyo, och en vecka kvarstår. Av examensfestiviteter och kaffekoppar. Och ettåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar