Like a prayer

Sådär så det ludna i näsborrarna klibbar ihop, blir vitt och slutligen stelnar, sådär så vissa hjärnsektionsfunktioner nedsätts. Och ledvätskor segar till och typ stelnar även dem; får därför se om jag kommer förmå öppna ytterdörren imorgon. Sådär så hungern eskalerar och det enda man vill stoppa i sig är fett, fett, fett, och helst det mest osunda, åderförkalkande smutsfettet. Man ba yes, ge mig allt du har! Av transfetter.

Mitt hittills ljudlösa gnällande om kylan har inte tagit mig längre än till soffan. Vill fika före dusch, fast ändå inte. Man vill ju spara det bästa till sist. En dusch känns som ett arbete jag helst inte utför själv. Därmed inte sagt att jag önskar bli duschad av någon annan; mina djuriska ben - ja, det är kallt så jag satsar på att ha sparat till någonting motsvarande rävpäls till supervintern som tydligen hägrar - är ingenting jag tänker flasha för ett ovant öga. Men de är rätt sköna att ta på...

Sjukt passande att jag blev med soffa igår! Julkalenderns första avsnitt ska avnjutas en mi casa, typ med risgrynsgröt. Helst. Och kanske en Navidad Libre. Helst mest.

Hö hö hö

Kom hem till en lägenhet utan fungerande värme och en korridorsgranne som tyckte min illröda näsa var hejdlöst underhållande. Man kan ju tro att jag erbjöds hjälp med elementet, men som TUR var erbjöds jag istället förslag på vad jag såg ut som, såsom tex. Rudolf. Eller en alkoholist.
Nu brukar jag vara löjligt lättroad och har inga problem med att bjuda på mig själv – men efter tre timmar osammanhängande grammatikprat helt befriat från ordningsföljd och ytterligare en halvtimme av högljutt, element-relaterat svärande helt befriat från grammatik hade jag faktiskt mycket svårt att se det roliga.
Blev efter denna fantasieggande eftermiddag så förlamande trött att det var ett under att jag överhuvudtaget tog mig till gymmet för en mycket halvhjärtad insats på tantgymnastiken. Pensionärerna glänste jämte mig, och de gjorde det med besked.

Men - med den pärsen överstökad var det fritt fram att mumsa på lite dagsgammal (läs delicious) pizza, ha ytterligare en lässtund i badkaret med musik a la badrumsakustik, snacka lite strunt samt krypa ner i sängen med pyjamas, tjocktröja, dubbla strumpor samt en extra stor lyxkaffe heavy on the sweeteners. Här kommer jag stanna för dagen och misstänker att sömnen infaller inom en timme. Uuunderbart.

Förutsatt att denna halvmysiga trötthetsepisod är ett direkt resultat av grammatikens fröjder och element-misshandel, och inte en begynnande förkylning (när inte ens tantgymnastik livar upp blir man ju misstänksam) ser jag faktiskt fram emot en lugn, varm, föreläsningsfri första december med tvätt, städ, sängplugg samt storkok.
Är inte ens orolig över värmen. Skulle jag mot förmodan vakna av att den slutat fungera igen kan jag ju alltid göra upp en brasa av väl valda delar av min samling kurslitteratur.

Brrr...

Den här jävla kylan tar kol på mig ("tar kål på mig" fick enbart 52 000 träffar på google i jämförelse med använd stavning som fick 874 000 stycken - även om jag ska tillägga att kål är rätt ord här). Hjärndöd som vanligt efter inkompetensens tre gyllene timmar. Nu sitter jag och lyssnar på tallest man och försöker hitta orken att börja med mitt utlovade långkok. Helst vill kroppen gå och lägga sig och det gör mig enbart ledsen. Går jag och lägger mig nu missar jag ju den helt underbara kväll som jag har framför mig i min ensamhet. Att göra vad jag vill, läsa bok eller bara stirra i taket. Jag har till och med hockey att lyssna på. Och en Cuba Libre. Ja, nej, sova är inte på agendan än. Behöver väl bara komma över eftermiddagskoman.

Kallt är det dock. Så kallt att jag överväger på att ta den där spriten redan nu, trots att klockan inte är mycket. Eller så kanske jag bara ska sätta på mig en tjocktröja? Låter lite mer hälsosamt.

Är i alla fall stolt över mig själv som tog tag i mina aspirationer så fort jag kom hem. Nu hoppas jag bara på att det blir som jag hoppas!

Navidad Libre*

4 cl Plantation Rum
15 cl Julmust
3 skivor mandarin
1 näve krossad is

Häll isen i ett glas. Blanda i rom och julmust. Pressa i två skivor mandarin. Dekorera med en mandarinskiva.

Överkurs:
Dekorera kanterna med pepparkakskross eller använd en lång kanelstång som sugrör.



*Vad man gör när man har lite tråkigt på lektionen.

Ska äta äggnudlar, dricka mjölk, som aldrig förr

Helveteshålet till dag är för evigt borta ur synfältet men känns desto mer i armar, huvud, själ. Jag sitter i min nya fast gamla soffa, som förefaller större nu än när jag först såg den i butiken. Är den större, eller är lägenheten bara väldigt liten? I varje fall. Jag sitter här, spiller mjölk och kaffe till höger och vänster. Än så länge har själva soffan skonats, men snart kommer nog även den bära spår av mina koordinationsproblem.

Det doftar klementin eller någon annan småcitrus, min nya röda lampa lyser fint i brist på sol. Jag tänker på de, såväl till hjärta som armar, starka människor som hjälpt mig med så mycket i flyttprocessen. Ska tända mina doftljus och tänka ännu fler vaniljtankar om dem.

Och vi städade bort mitt liv i gangsta´s paradise, köpte ett nytt på Ikea och Ica.

Och nu är det tisdag och jag ska försöka alstra litet energi nog för att montera litet möbler.

Mör

Efter en oändligt kall dag med isbit-på-hjul som transportmedel, mathamstrande och IKEA som toppades av med pizza var jag mer död än levande, trots att jag faktiskt inte bar soffa en endaste meter.

Men ett bubbelbad, några hemskt kommersiella tidningar och lite tallest man senare än jag en helt ny och förnöjd människa.
Med vetskapen att jag faktiskt måste tillaga maten som inhandlats noggrant undanstoppad är jag redo att stänga av bakgrunds-sporten på dumburken (börjar bli ett beroende) och ägna kommande tio timmar till djup djup koma.

"Lite svart, lite vitt, framför allt däremellan."

Kan inte annat än undra om det verkligen är Gurkstaden jag befinner mig i när alla utomhuseskapader innebär mängder av snö samtidigt som rapporter från Norrland klagar på bristen av detsamma. Helt underbart med en vackert vit första advent, men aningen kallt när man har lyckats med konststycket att riva loss inte mindre än tre jackknappar på lika många dagar. Don't drink and dress, clearly! Tur att man har en macmama med flinka fingrar och helt acceptabelt going rate.

Helgen har flugit förbi, stillasittande på folktomma kåren fredag kväll följt av dans på packade blue moon bar lördag kväll. Mycket sportig söndag med en nostalgisk timme badminton spelad (alternativt yogad) på bellevues populära banor, ett äventyr som gav både utmattningsdarrningar och otrolig mersmak (mycket sugen på att införskaffa vippig kjol och hurtigt pannband), följt av en julkonsert så vacker att jag fick rysningar samt mer gratismat/fika än mitt samvete egentligen tillåter. Puh.

Laddar nu inför vuxet storhandlande, studenttypiskt möbelbärande och efterlängtat pizzaätande med lite Harry Potter och – fortfarande – den där Adam. God natt!

Girlpower a la 60-tal

Helgens mysfilm. Inspirerande dekadens, kedjerökning, vinylspelning, romantisk film med härlig dos Franrike, lagom dos moralkaka och mycket girlpower på slutet.
An educatuion. (We don't need one?)

Clandestina

Låter persiennerna täcka för det vita älskade hatade älskade vita, kalla. Vi gick till domkyrkan och lyssnade såg. Det var fint. Det var ömsom tårar, ömsom pinsamma skratt. Det var dagens utanför-hemmet-aktivitet. Det var första advent. Utan saffran och det gör ingenting. Jag kunde inte bry mig mindre. 

Istället för att tänka på alla saffransbullar som hade kunnat bakas, alla ljus som hade kunnat tändas, alla telefonsamtal som hade kunnat genomföras, så lyssnade jag på peruanska toner som gjorde det, om inte festligt, så åtminstone mysigt, att diska, dammsuga och tvätta. Det doftar av Ariels kulörtvätt i mitt lilla bo, och jag skulle inte vilja byta till saffrans- eller pepparkaksdoft. Fräscht vinner över juligt idag.

Grupo 5 – Te Vas

Hurtig hurtigare hurtigast

Vaknade som vanligt ackompanjerad av huvudvärk. Självförvållat men faktiskt lite värt det. Det var skönt att få krypa upp i sängen igår, efter att ha läst klart HP-1 tillsammans med tacosås och knäckebröd. Lite nya ansikten i samspel med några gamla och gurkan bevisade att det i alla fall finns hopp för staden. Att man får följa upp en utekväll med att läsa lite bok är faktiskt inte helt fel. Jag lyckades också vända gårdagens huvudvärk till någorlunda pepp - vilket nog gav utdelning. Morgonens ångest var dock den utlovade matchen i Bellevue-hallen. Lyckades dock släpa mig upp, äta lite risgrynsgröt och dricka julmust (det är ju trots allt första advent idag). Sedan började vi traska. Det var lite längre bort än tänkt, vilket vi fick höra hånande från någon Västeråskärring med bil. När vi väl var framme var det dock bara att börja köra och det var långt ifrån vad jag mindes det. Det var, om än svårt att tro, ännu roligare än vid tidigare erfarenhet. Jag ville att timmen skulle vara för evigt. Min motspelare höll väl inte med mig på den punkten men att det i alla fall var sjukt roligt. Den 25:e... då jävlar.

Nu äter jag lite korv och ris. Snart dags för dusch och sedan adventsgudstjänst. Trevligt trevligt.

Nattfilosofi

Ja tack till trevligt sällskap.
Ja tack till mer än 40 pers på blue moon bar.
Ja tack till någorlunda nykter kväll.
Ja tack till att komma hem till bortglömda pepparkakor och tårta.
NEJ TACK till att stå in en jävla antastardröm till kö-macka i 25 schveeettiga minuter.

Gonatt!

Jävla huvudvärk

Det trycker lite lätt vid ena ögat. Eller lätt och lätt. Just nu trycker det så hårt att mina ögon tåras. Efter att ha suttit inomhus en hel dag och bara blivit en vinylspelare rikare så har jag bestämt mig för en promenad ner till matbutiken. Det snöar fortfarande lätt utanför fönstret och jag tror att det kan bli en mysig promenad med Donovan i öronen. Problemet är bara att jag mår illa. Ja, som vanligt. Kan dock bero på att jag bara ätit två mackor och ett äpple idag. Vad fan? Sjukt, måste äta.

Kos

O Barquinho

Förundras över hur mycket som hanns med denna torsdag. Matilda och jag på friskis. Tyvärr endast ego som fick se tjusig tant med blond hjälmkalufs, just före passets början, dra fram kammen och rätta till de fem, kortklippta, fnösktorra små stråna som lämnat hennes invanda symmetri. Skall sägas att tantupplevelsen var den största behållningen av Björnizbesöket. Ej träningen i sig.

Tydligen hade vi lektion idag också. Jag var där, men ändå inte. Sedan diverse inköp i ´centrum´. Köpte soffa! ´Lagade middag´ hos MacMama; utöver trion var Rob med. Trevligt som. 

Gick upp till mitt, fixade litet flädersaft och skypade med Jubbe. Nu ska jag strax sova. Om det går. Om Gud vill.

Red Red Wine

Trevlig kväll med trevligt sällskap och lite trevliga kap. Men fröken är inte nöjd ändå. Hennes favoritlag stortorskade mot ärkerivalen och huvudvärken knackar på dörren. "Vit" ska nog blir ledordet i helgen. Både i vädret och glaset. Jag lyssnar nu på lite UB40 men återgår nog snart till Wham! och deras Last Christmas. Kan kanske applicera det på mitt år. Morgondagen bjuder på alltför tidig start för de flesta av oss och jag orkar faktiskt inte öppna läroboken. Hoppas ES kan ha överseende med detta. Jag brukar förstå vad hon säger ändå. I motsats till SB. Men däremot så analyserar jag pronomen och adverb i texten nu som jag skriver.

Jag undrar vad Kafka skulle göra om han var jag.

Tre + 1

Harvest for the world

Scorade just 11 timmar av sömn. Man kunde ju varit mer missnöjd, for å si det sånn. Dricker andra koppen av Zoegas julguld, med en semistark pannbandshuvudvärki tillägg, en hodepine jag bara antar kommer sig av sovandet och därför ligger jag inte och kvider i fosterställning utan grinar brett och lyssnar på Isley Brothers. Tänker på och längtar till Vokalensemblen som börjar i januari. Jag kom in!

"Vi söker dej som har en utbildning som inte leder till jobb"

Värsta. Arbetsannonsen. Ever.

Lugnar själen med lite halv åtta hos mig a la pitemål. Sweet dreams!

Bare sånn passe fornøyd

Shalom! Jag lever men knappt. No sleep for me, tydligen. Trots vandring i blåst, trots vegansk middag. Inte.

Handlar det om att vara för uppspelt och så, tala för mycket i telefon och så...? Eller behöver jag litet wirre för att komma in i lugnt gung? Whatevs, jag ska träna och hoppas på bättre tider.

Livsråden

I en kolsvart lägenhet sitter jag och lyssnar på Donovan. Mailar med mitt förflutna och blir insiktsfull.

Fick ett tips i en avlägsen dåtid att ta min hjärna, bestiga ett berg och titta på intet. För att få rätsida på alla tankar som flyger in och ut. Sortera upp dem i jämna högar, med etiketter och i bokstavsordning. Dagens existentiella ångest ligger i förändringen som jag genomgått på ett år. Vet inte vad jag ska göra av den här nyfunna insikten men jag måste nog försöka behandla den på ett konstruktivt sätt. Sanningen är nog att jag bara är rädd. Rädd för allt det som jag inte kan förutse. Allt som är nytt. Min förmåga att se det som är bra, och inte det dåliga, i mitt förflutna gör att jag tror mig hela tiden ha tagit helt fel beslut. Även om det här är det mest rätta. Och det behöver jag inte bestiga ett berg för att förstå. Jag måste bara lära mig att leva med det och inse styrkan man har i att ha lämnat allt och gett sig ut på något helt nytt och insett att man faktiskt klarat av det helt över förväntan.

Istället för Bolander

Varför plugga när man kan spendera förmiddagen i pyjamas med att söka diverse extraknäck som är så tråkiga att de får en att önska att man inte får några svar/hade framgång som golddigger/istället kunde söka jobben som gitarrist eller biff-inspektör på Jensen?

Gick efter denna formidabla surfar-fest vidare till att, på begäran, leta efter en kattunge till mina föräldrar med leveransdatum runt jul. 30 annonser senare med titlar såsom "lilla smulan söker nytt hem", kompletta med sockersöta bilder, inser jag att risken för att jag blir en crazy-cat lady vid pensionsåldern är överhängande. Vill ha hem allihopa. Hjälp!

Kanske inte den produktivaste dagen jag har haft, men höll mig i alla fall borta från "can I haz cheeseburger".

Let´s get electric!

Man visste att gårdagens träningspass skulle arta sig rätt bra när instruktören, som var 50+ och såg ut litet som en skogshuggare, liksom stadigt byggd med timmerben, kickade igång timmen med Lovegame. Inte så litet fnissig skuttade jag runt bland medelålders kulmagade farbröder och damer. Musiken fortsatte i samma goda anda, och avrundades med Leila K. Sjukt kul. Har nog aldrig hoppat högre, ansträngt mig mer.

Idag ska jag tydligen sjunga.

Gryningspyromanen

Åh den där Adam, hur underbar får man vara.
Definitivt ingen miljon på banken, men turligt nog desto mer att leva för. Till och med på en måndag!

Barroom eyes shine vacancy, to see her you gotta look hard

Okej; finge jag välja mat och dryck för resten av helgen, den kritvita helgen som närmar sig fulltid, så hade det blivit crispy bites och fläderdryck light. Hade inte behövt eller begärt annat.Fast idag lär det bli värsta köttiga middagen hemma hos mysfamiljen i Uppsala. Jag åker dit i eftermiddag och hoppas att de har överseende med mitt svenniga snedsteg, min artighetsaddering till middagen i form av en After Eight-ask.

Just nu sitter jag med gitarren och morgonrösten och försöker välja lämplig låt att sjunga på tisdag och inträdesprovet till vokalensemblen. Ska tänka på det som en viss man med röstskills sade; undvika mjölkprodukter dagarna innan. Allt för att låta ok. Det är vad jag vill. Låta ok eller till och med bättre än så.

Season of farewell

Sitter och knarkar Donovan så här inpå småtimmarna. Linserna svider och sminket rinner. Borde ta min bok och vaggas in i drömmarnas värld. De må vara dumma mot mig majoriteten av tiden men där är allt möjligt. Jag undrar var jag ska tas i natt. Enligt herr D så är det farväl-säsong. Det kanske stämmer. Att anamma detta är dock en omöjlighet. I alla aspekter som mitt liv består av. Att leta efter logiken är min ständiga följeslagare och bristerna gör det svårt att veta vad som ska amputeras. Efter lite rannsakning borde jag väl hitta svaret, eller? Mina drömmar ger mig kanske svaret. So long, farewell, auf Wiedersehen, good night.

Om musiken jag har länkat till ovan inte faller i smaken kanske lite sam & dave passar.

I lost my mind long ago

Ensamheten, den självvalda. Så avskalad, så skön, så konstig.

Har städat, diskat, ätit. Jag vet att inga överraskningar väntar ikväll. För sådan är Gurkis, på gott och ont. Som en på sätt och vis skenbar trygghet. Mina vänner gör att staden är ett hem. Men staden är ingen storstad, staden har sina brister. Staden saknar saker jag saknar. Från andra platser.

Och nu ligger jag mer eller mindre naken, ensam, trött och denna novemberdag kommer inte bjuda på fler leenden från vare sig nya eller kända människor. Sådant ryms inte i Västerås, sådant ryms inte i detta livsskede som stavas student i medelstor svensk stad för närvarande tom på de enda två leendena jag önskar. Så man lyfter inte blicken mot den tysta himlen och funderar på vad som komma skall, för man vet vad som väntar. Man vet vad morgondagen bjuder. Man vet vad man får, kommer få. Vad man inte kommer få. Man vet att det kommer dröja innan man kommer kasta blickar mot himlen, och våga hoppas på något mer än ett tillfredsställande träningspass, en vällyckad matlagning med nordiskt bleka grönsaker.

Jag vet att det finns mer, och jag vet att jag kommer få mer. Det är emellertid svårt att inte längta efter det som finns bortom Skrapan, tågrälsen och CSN. Det där andra, som ligger så långt fram i tiden att nedräkningen ännu inte är värd att påbörjas.

Hata är ett så starkt ord

Ogilla att SJ tycker att en fem-minuters marginal är mer än nog vid tågbyten.
Ogilla att SJ tycker att det inte är någon sport att hitta till rätt tåg med fungerande skyltar.
Ogilla att SJ tycker, ”varför gå genom bokningsproceduren på hemsidan en gång, när man kan göra det femton gånger?”
Ogilla att SJ blir lika chockade varje gång det snöar. I år igen.
Ogilla att man spenderar en halv lön på SJ's fjuttiga kopp med kaffe som både ser ut som tjära, smakar som tjära och påverkar kroppen som tjära. Ingen dark temptation där inte.
Ogilla att man, utan undantag, alltid hamnar med ryggen i färdriktningen.

Älska älska älska att det med SJ alltid finns minst en underhållande totalgalning, oavsett tidpunkt, vagnsnummer, eller destination.

"U know what sux?"

EVJYFING!

Himlen luktar plast

Har fått i mig kalvköttbullar för tredje gången på mindre än 24 h. Första gången med bulgur. Andra gången med bulgur. Och tredje gången med... mina egna superdelicious pommes frites! Jag tror nog att den avslutande middagen blev bäst. Nytränad, med creme fraiche och hockey som tillbehör tog jag mig ett steg mot himlen. Speciellt i kontrast till dagens helvete. Jag ber gud och alla mina hang arounds om ursäkt för mitt beteende under irritation. Däremot måste jag väl säga att orsakerna gjorde konsekvenserna ursäktade. Idiotin och djävulskapen som utspelade sig under tre timmar i 302 är inte ens värt att ventileras mer än det redan gjorts. Så därför lämnar vi ämnet.

Till tonerna av den där adam så har jag påbörjat disken och hunnit sätta på vattenkokaren för lite välgörande te. Det har inte kommit längre. Det kändes som att det fanns viktigare saker. Dagens ångest är inte genomförd heller, jag börjar tro att klockan är slagen för kompissamtal. Hur jag kan vara så fruktansvärt dålig och inte höra av mig är dock ett mysterium.

Dagens i-landsproblem är att jag måste packa för hufvudstaden och bestämma mig för om den här dumburken ska få följa med eller inte. Det lär väl bli en fråga för morgondagen. Jag orkar seriöst inte ta den nu. Hoppas på en lika tidig morgon som Acorazado. Men like that's gonna happen.

Under över alla under

Tog mig, trots en mage till bristningsgränsen fylld av blodpudding (cooked to perfection, thank you very much), till det sena bodypump-passet, och tänkte där "varför lägger jag inte på lite vikter och ser hur mycket mina armar egentligen pallar?".

Inte direkt mitt brightest moment. Skulle faktiskt kunna sträcka mig till att säga PUCKO. När jag tog mig hemåt på darriga knän insåg jag att risken för en självömkande frukostvärdinna är stor, och risken för en totalt värdelös flytt-hjälp ännu större.

Men på den ljusa sidan var det inte övervägande pensionärer på passet, och en kolhydratsfest (förmodligen inte cooked to perfektion, men vad fan) bara en skön nattsömn bort!

Jämna plågor!

Gumöran! Man har ju varit vaken en god stund. Försökte trötta till mig med standardmetoden; räkna tyst (eller smyghögt men bara så pass att man inte behöver oroa sig för eventuella klagomål från grannar, still crazy after all those Bjurhovda days!) manliga och kvinnliga namn från A till Ö. Hä gick itt. Så istället man har sett två dokumentärer; en om mat och en om krig. Ätit gogröten och knäckemackan. Försökt avgöra om kroppen mår bra, om det gör ont någonstans, om skavsåret svider. Känner mig sådär lagomt kaffeavtrubbad, snusdov. Det gör alltså inte ont någonstans, svider ingenstans. Fast jag tror jag vaknade av skavsårets plågor. Skitkropp.

Tränade något motvilligt i gårdagen. Tror det var en av de sista tre knäckebrödsskivorna som fick maskinen att gå, benen att bära. Eller the fishy sticks. Eller så var det bara friskisinstruktörens utsökta musikval som avgjorde. Whatevs. Efter köttig kamp - kroppen vs novemberhuvudet - och litet mer budgetfisk, spelades TP light med M&M och Micke. Kul att vinna. Som jag gjorde.

Time to be a saint in the city och läsa läxor. Strax. Så snart solen gått upp.



Oslo för två år sedan. Mer basker? Ja!

Ytterligare ett offer I can't refuse

Upptäckte att jag har fått ett mail från mitt gym där de meddelar att det snart är dags för öppet hus där jag, dagen till ära, kan få avnjuta en rad gratis-grejer. Bland dessa till exempel tilltugg, proteinbars, bubbel.... samt fettmätning. Helt gratis alltså. Svart på vitt hur mycket man älskar marabou.

Hur tänkte de där? De borde väl koncentrera sig på att skaffa sig nya medlemmar istället för att mobba bort dem de redan har. En helt enorm lyxkaffe på det!

Fishy food

En vecka kvar till inkassering av små- fast storpengar. I väntan, i arbetsledigheten, kan man uppleva lyxen i ett halvt paket fiskpinnar (typ half fish/half bread) från en producent vars paketlogo och prissättning förefaller så smutsigt enkel, finesslös och skrämmande låg att jag undrar om innehållet är farligt att stoppa i sig. Typ, om man läser extra noga under ingredienser m.m., så kanske det dyker upp nå i stil med  ´kan innehålla spår av gris´. Tror inte jag törs ta reda på det, äten som jag är. Dessutom kommer flera av dagens inhandlade matvaror från samma producent, och jag planerar att leva på dessa varor till och med nästa torsdag. Är det livin´on the edge eller bara idioti? Återstår att se, men hälsosamt kan det knappast vara. Alls. 

Annars mår jag bättre än igår, då jag missade hockeyn och istället föll pladask på ´sängen´. Detta orsakat av för mycket skola, eller liksom mer än vad man är van vid och lärt sig hantera? Kanske. Snackade sluddrigt med bror i Oschlo, och med Sis. Fick ett lättande besked om en kär familjemedlems hälsa. Telefonafton de luxe. Det var den tisdagen. Sedan vaknade jag med någonting liknande baksmälla denna dag, men efter en promis till fetsupern med extrapriser och köttuggor ackompanjerad av MacMama är jag tillbaka bland de levande. Ska till och med träna senare. Och plugga grammern. Och försöka stämma gammgitarren. 

Nu även på Italienska

Vardagsdekadens

Vaknade tidigt imorse på grund av en magont med astronomiska proportioner. Inte det behagligaste sättet att starta dagen på direkt, tar hellre frukost på sängen, soluppgång över havet eller tillochmed alarmets själadödande signal över detta helvetesgissel.

För att råda bot på problemet stoppade jag mig full utav alvedon och gav mig ut på jakt efter en flaska eller behållare att fylla med kokhett vatten och dela sängen med - tips från coachen som alltid funkar.

När man en kvart (och ett upp-och-ner vänt studentrum) senare ligger nerbäddad med en vattenfylld Captain Morgan flaska i glas tryckt emot sig, får man verkligen en tankeställare om vad det är för liv man lever, oavsett hur många gympass man har samlat på sig eller hur många nyttiga matlådor det ligger i frysen.

När man en halvtimme av fortsatt magont senare funderar på att istället ta till den Captain Morgan-fyllda Captain Morgan flaskan såhär en onsdagseftermiddag, ja då får man ytterligare en...

Soul food

När det kommer till att agera flytt-hjälp har jag alltid tyckt att det är ganska kul. Man kommer ju garanterat stå där med tunga möbler själv någon dag, men utöver det befinner man sig även i trevligt sällskap, kommer till ett boende som är ett oskrivet blad, får rensa ut bland sina grejer eller se vad någon annan har för kul undanstoppat i lådor och garderober (en pinsam inredningspärm eller en kitschig porrsamling?), för att inte tala om att flytten brukar följas av en god hemlagad middag, pizza och kanske även en inflyttningsfest där man kan skryta loss om sin insats. Och spilla vin på soffan utan att någon blir alltför arg.

Trots alla ovanstående trevligheter brukar jag på grund av självbevarelsedrift inte ställa upp överdrivet ofta, så när jag fick förfrågan ifall jag inom en kort period inte vill vara hjälpsam en andra gång, kände jag mig rätt tveksam.
Men då min tidsoptimism, ekonomiska oförmåga, historia av kulinariska katastrofer och blygsamma studentinkomst är en minst sagt dödlig kombination, förvandlades det hela till ett offer I couldn't refuse när det även nämndes biobesök, pizza och hemlagad cheesecake.
Så istället för dans på kåren ser jag med glädje fram emot en helg av dans med kartonger, mat för själen (om inte för höftmåttet) samt härligt nördiga Harry Potter!

Oh you early morning.

Lilla fröken morgontrött har faktiskt redan varit vaken i en sisådär 45 min. Att gå upp kvart över 7 kanske inte ska föreställas som så jävla tidigt men för mig landar det på rekordhyllan när ett jobb INTE väntar och alkoholhalten dagen innan var 0.0. Anledningen till att jag är uppe: ett sms från min bror som var på väg HEM från jobbet. Han hade dock glada nyheter.

Så glada nyheter att jag spratt upp från sängen av rena lyckoruset. 1. Han ska föra över en skuld till mig som jag totalt hade glömt bort och för en student i slutet av månaden var det väldigt vackra pengar. 2. Han möter mig och följer med mig till mormor och morfar på fredag som följs av 3. HARRY POTTER-PREMIÄREN! Ja, jag är en tönt men fyfan. Träden blev helt plötsligt starkare, morgonljuset klarare, min kropp stabilare och sikten skarpare. Och återigen av patetiska anledningar. Genom att jag får se Harry Potter, vilket jag innerligt vill, så minskar risken till att jag går ut på fredag (det är sådant som man inte kan bestämma själv, ni vet). Måste jag nämna att han bjuder mig på bion?

Jag tror att min kropp skulle vara mig evigt tacksam om jag dels inte dricker på fredag samt på lördagens fest kan bli avskräckt från att dricka för en framtid. Det är faktiskt en trolig händelseutveckling. Att jag i mitten av det här ska få se hockey gör helgen bara helt underbar. Wow, den här veckan ser ju ut att bli toppen! Men, ja, som diskuterat: man ska inte ropa hej förrän - glad får man ju inte vara så länge.

Dagens fun fact

Har under de senaste tre dagarna grävt loss så mycket träflisor från mina baklår att jag skulle kunna starta en mindre brasa. Mycket, mycket illa med tanke på att garderoben består till 90% av ömtåliga tights. I kombination med min taskiga balans ligger de verkligen risigt till.

Död. Åt. Skrapans. Kök.

Bolder now, than a brand new morning

Sitter på de allra sista hundringarna nu. Nästan så man borde göra en liten men välstrukturerad ekonomisk plan för den extremt ofeta tiodagarsperioden som väntar. Tror på vegetarisk kosthållning, mycket röda linser med tomat och bulgur. Typ. Inga överflödigheter som Kåren-besök eller bio eller saffransglögg. Är det såhär livet känns när det känns som mest? Med litet träningsvärk i tillägg. 

Tur att det finns böcker, gitarr och oljefärger. Tur att russin är billigt.

"Så ge mig trettio grader kallt, tomtar överallt, och en skog av gröna granar"

The infinate wisdom of Falk Adolphson.
Åh älska varm-dryck-i-sängen-mys till ljudet av regn mot fönstret, tända ljus, halvmelankolisk musik och varma grytor, men när höstens nystart-känsla har försvunnit, solen börjar gå ner i takt med att de flesta människor kliver upp (nåja, den här studenten i alla fall) och alla vackra orangeröda skiftningar har förvandlats till halvruttet slask och kala grenar, då tycker jag faktiskt att den kan ge med sig och bana väg för vintern istället. Och med vinter menar jag inte en kortvarig snöstorm, även om den var imponerade med gurkstadsmått mätt (kommer man från norrland tycker jag man har rätt till ett visst snö-snobberi) och dessutom avnjöts på bästa sätt; med saffransglögg.

Denna vagabond-beroendeframkallande månad får gärna vara över till förmån för romantiska snötäcken, julfester, mer glöggdrickande, klirr i kassan och inköp av årets adventskalender!

Tre dagar senare

Att säga att man aldrig någonsin mer ska dricka alkohol måste vara en av de mest uttjatade fraserna som finns, men ändå var jag farligt nära att flirta med den klichén efter helgens eskapader. Återfall, tjejsnack, inredning, dans på kåren, pojksnack, mer dans på kåren och snöäventyr. Turligt nog avråddes jag av en vis dam att inte heller yttra kompromissen jag ska aldrig mer blanda alkohol; dagen efter när det händer nästa gång kommer att vara svår nog utan extra ångest on top!
Och jag vet ju att det kommer att hända igen, en så underhållande fredag måste ju återupplevas.
Jag måste först bara förtränga känslan av skrapsår på ett alldeles ”too old for this stuff”-knä, en kropp som vid uppvaknande kräver sin egen vikt i läskedryck, större delen av en helg spenderad i sängen och ett system som förrädiskt återfaller i illamående så fort man vågar sig på livets krydda, choklad och kaffe.
Tur att det finns återhämtning i form av disney-nostalgi i trevligt sällskap och en korridorsgranne som erbjuder lyxkaffe och diskövertagande, som hjälper tillfrisknandet på traven!

If in winter

Med okynnessnus och ett blockljus som enda belysning sitter jag på det hårda golvet i hemmet som är sådär underbart spartanskt just nu att jag överväger att inte skaffa några blaffor till möbler. Vem behöver bord när det finns varmvattenelement att luta sargad rygg mot? I synnerhet om hemmet även hyser en gitarr. Jag har en gitarr. Gitarr och kaffebryggare och så fina vykort i snöre på väggen. Behöver inte mer, tror jag.

Lyssnar på musik som gör mig hungrig. Har ätit för litet näringsriktig mat, har promenerat för mycket för att kunna ersätta riktig middag med glögg, frukt, snus och elakt beteende. Fick en god bit paj också, men den var för liten. Mycket soul food i varje fall, i form av Home Alone och Lejonkungen.

En fredag som eskalerade i vanlig ordning, varpå lördagen spenderades i Skalden med begränsad omnejd. Ingen större sorg. Idéen om extrem hårklippning växte sig starkare. Så kanske. Och det var allt.

En kopp kaffe

Har precis sett ytterligare ett avsnitt av Criminal Minds och avslutat helgens första kopp kaffe. Märkligt nog mår jag mycket bättre. Helgen har hittills bestått av att fröken bekantat sig med sin säng. Och den där toaletten. Jag vet inte vad som gick snett men något gick snett och jag har inte varit utomhus på snart 35 timmar. Men halvvägs genom säsong 1 av CM så börjar det kännas lite bättre. De där saffranssnurrorna lockar och jag tror nog att jag ska joina min granne när hon är tillbaka i Skalden.

And then there was rain

Har intuberat taskig lunch i form av stabbig pastastuvning och post date-korv. Smygspanar på en ful gubbe som röker på parkeringen. 3 dagar av knapp abstinens. Som de skulle säga i F-Zero GX: "You got boost-power!"Däremot börjar det locka. Jag vet att jag aldrig kommer få höra målgångens: "Finish!" I den här tävlingen finns inget avslutat. Tills jag dör är jag fast. Och då menar jag döööör med öppet ö.

Utöver den fula mannen på parkeringen så är det mest slask. Det råkar ju vara så att vi lever i de södra regionerna av Svedala. Här får inte snön ligga nämnvärt länge om det inte är januari eller februari. Regnet föll så sakteliga när jag vaknade och kom med konsekvensen att snö-kaos blev snö-modd. Vad för slags kaos? Vad för slags modd? Jo snö. Har precis lärt mig att betoningen ligger på efterledet. Att jag tillexempel går i en skola som är hög. Med tanke på de senaste dagarnas sinnesstämning så skulle jag nog snarare tro att det är jag som svampat. Men men, icke-korrekt. Jag har knappt druckit, inte rökt och verkligen inte mushroomat.

I´ve got 5 on it

Lyssnar på Petter och vaknar så sakteliga till liv. Har läst läxan. Har ätit frukost. Fryser litet.

Mina två bundsförvanter bjöds på en rätt slabbig middag och ett tidigt aviserande om hemgång i gårdagskvällen. Var nära att somna på fläcken, så ringde Jan the man och vi pratade gott och väl en timme, om obehagliga och hotfulla personer och platser, om fina vykort, om sjukdom, om glögg. Om lejon och Jesus. Om saknad.

Fredag igen. I ny lägga. Trivs som bra. Blir en hal transport av gammkroppen till Friskis i eftermiddag efter skolan, och sedan kanske störta ned i fördärvet nok en gang. Jag bor ju tydligen i partyhuset nu, så det blir säkert svårt att kringgå eventuella festiviteter med billig björnöl. Kan bli skoj rent.

Dags för tvätt och kläder. Sätta upp smutshåret.

L'ecole l'ecole l'ecole

Under dagens 3-timmars föreläsning funderade jag på:

Vad som kommer att hända med Marshall i How I Met Your Mother.
Vad jag har råd att handla på Ikea i helgen.
Vilka backpack-alternativ jag har till sommaren.
Om jag har någon tom flaska att transportera min kära Captain Morgan i.
Om jag borde testa den konstiga yogan på gymmet.
Hur länge mitt tvättmedel kommer räcka.
Hur det går för mina tradera-auktioner.
Vart föreläsaren fått tag på sina jeans. Herregud.
Vidare till om lärarna i Nice möjligtvis har beach-wear på föreläsningarna. Eller föreläser på beachen.

Under dagens 3-timmars föreläsning funderade jag inte på:
Grammatik.

Helg, du är hett efterlängtad!

Gracias a la vida

Ovanstående titel ett nostalgiskt andetag. Jag vaknar med spanska i tankarna, jag vaknar med längtan tillbaka. Chile, Chile och så Oslo. Gamla klänningar, gamla lukter, gamla leenden. Gamla vänner. Saknar solen, saknar leendena, saknar människorna; i synnerhet en Pablo.

Kanske gör den konstiga verkligheten här, i det snötäckta landskapet, att jag letar tillbaka till andra märkliga verkligheter. Att lämna fotspår på flera ställen, är vad jag gillar. Att lämna varaktiga fotspår, och se tillbaka. Försöka finna vägen tillbaka.

Play it by the book

Du vet, man vaknar med andan i halsen, hopkrupen som minsta fast största djuret i temporära sängen i ett som det verkar overkligt hem. Och allting jag trodde jag lärt mig verkar ha tappats någonstans mellan chilenska solsken och dyra telefonsamtal.

Utanför mitt skylda fönster är det vita djävulsskapet in charge. Somliga menar att jag beroende av, eller tack vare, min geografiska härkomst, borde vara luttrad och van vid, för att inte säga tacksam över denna årliga massa. Fuck that shit. Livet borde vara snällare än så.

Tröttheten som hägrar

Utanför fönstret faller snön fridfullt. Musiken som flödar från min dator smeker mina hörselorgan. Jag har haft en skrattfylld kväll i porrsängen chez Moe. De dära två kompanjonerna har fortsatt kvällen med att antingen snacka skit om den tredje deltagaren eller helt enkelt: se en film. Jag var tvungen att avböja. Börjar seriöst fundera på om jag lider av en sen 20-årskris. Tröttheten som hela tiden belägrar min hjärna är brutal och jag känner mig gammal. Det här är inte helt normalt. Det blir inte bättre av vädret ute heller. Ett väder som anammar innesittande och godisätande. Att försöka styra upp sitt liv i den här förfrysta vattenmassan är ju i princip omöjligt. Vet inte ens hur jag ska kunna ta mig till gymmet i morgon. Och det där med att försöka komma igång och springa? HAH!

Det är synd att det ska SE så mysigt ut ute när det inte är det när man kommer ut.

Something new

Så har man gjort det man sade skulle få vänta ett bra tag. Att flytta är ett projekt. Tur att man har underbara vänner och familj som ställer upp.

Idag är ingen vanlig dag.

Idag blir vår duo en trio igen, efter två långa veckor.

Winter is blue

Livet på Alcatraz är sig likt. Trötta fötter bemästrade trappan ut vid 19.30-snåret med en gratis bussfärd som det enda positiva. Spenderat dagen med att sortera siffror i huvudet för att klura ut exakt vad den där differensen mellan bankkontot och skadelistan består av. Med gott sällskap av en halv påse Türkisk Peber och två stora bitar brownie. Och en sådan där som jag inte ska inhalera - den tillhandahölls av en partner in crime. M a o, allt är som det alltid har varit. Ett töntigt tal vid födelsedagsfikat, kaffemaskinen lägger av precis efter lunchen, kiosk-bokningar till höger och vänster och i mitten en trött tjej som går med på att göra allt åt alla. Ut i den kalla höst(?)luften så blev det bara så att jag fick gå några hållplatser. Inte så mycket mig emot med musik i öronen och jag njuter gärna av min Stockholmsvy. Ljus på avstånd, Västerbron som en relief mot himlen och bilar, bussar, cyklar, människor som har viktiga mål i livet. Hem eller bort, ut. Under mösskanten och de framkomna lockarna spionerar jag på omvärlden. Inser återigen att inget har förändrats från när jag gick här sist. Förutom kanske i hjärnan min.

Städat mitt rum för morgondagens gäst. Har fortfarande inte löst sovarrangemanget. Men det löser sig nog.

Umä

Kaffet är slut, kaffet är slut! Alltså bryggkaffet. Har försökt förstå mig på espressomaskinen litet, men jag vet inte, den verkar så fragil, så jag kanske måste vänta en stund tills min mor ämnar stiga upp och hjälpa mig. Det är mammas lediga dag och tanken är att vi ska besöka några gallerier och därefter laga middag till ett stort lag. Tydligen kommer Bullen eller Sälen eller Sweet Sixteen eller Sixten som han också kallas, hit ikväll. Och så givetvis hans päron och så Eva. Mysigt. Mysig sista dag i Björkarnas stad.

Har hunnit träffa Emilie och Vicki och sprungit in i gamla klassisar. Trevligare än väntat. Har bakat bagels, plågat sis och köpt färgglada strumpor. Har fått pappa att älska How I met your mother. Har hittat klänningar jag glömt bort. Har läst Shantaram, dagböcker från sydamerikaresan, lyssnat på gammgomusik på vinyl, sett Mysteriet på Greveholm.

Finns tid ska jag träffa Ida också. Speed dateandaet vet inga gränser.

Imorgon tar jag tåget till Stockholm och MacMama. Mums.

Lite musik

Sitter här med en lättare skalle och nynnar på fin musik i min vardagsrumssoffa. Jag lyssnar på det här. Inte helt fel en tisdag i en regnig huvudstad. Hoppas att morgondagen bjuder på uppehåll. Helst av allt skulle jag dock vilja spendera dagen i min ensamhet. Läsa nöjesguiden, lite bok och dricka te. Titta ut genom fönstret och drömma mig bort. Istället ska jag gå och vara social på Alcatraz. Wish me luck.

Working 9 to sporadiskt

Det är alltid kul att det inte tar mer än några dagar på ett jobb innan man återigen uppskattar värdet av en ledig dag. Jag ÄLSKAR att kliva upp och äta frukost med familjen... för att sedan kasta en föraktfull blick på skolböckerna/arbetskläderna/springskorna, och krypa rakt ner i sängen igen. Med pensionärs-poäng choklad, te i floder och ett väder som verkligen inte inbjuder till hurtiga utomhus-aktiviteter kan jag utan dåligt samvete ligga där och hålla på med mina nya beroenden (SVT-dokumentärer och tradera-auktioner) hur länge som helst. Sådana dagar som är värdefullast när de är efterlängtade och välförtjänade.

Det är ett kungarna-avsnitt och en Depp look-a-like till sällskap från att vara perfekt, men i alla fall!

Fel tajming

Sitter här i min säng. Fick ett trevlig sms idag om att jag får gurkstadsbesök på torsdag kväll. Jag hoppas jag inte ska göra henne besviken. Det ska nog gå bra. En viss man i hatt har lovat Whisky, det borde hon väl tycka om?

För att fördriva tid som jag egentligen inte har - jag borde ju sova - så sitter jag och tittar in BBs blogg. Jag kan vara ärlig att säga att jag faktiskt diggar den tjejen. Ett större driv hos en ung tjej är svårt att hitta. Hon har säkert fått en hel del på köpet men ligger man inte i så får man ju ingenting. Problemet med hennes blogg är dock att den är livsfarlig för lilla mig. Ge mig tre minuter på den där sidan och jag bara sprudlar av kreativitet. Jag vill bara jobba jobba jobba, plugga plugga plugga och mingla mingla mingla. Jag vill sluta slösa tid i mitt liv, jag vill vara den kreativa, problemlösande och drivande tjejen som jag i mångt och mycket är. Jag är trött på jante och jag vill inget hellre att än att ta tag i mitt liv och faktiskt göra något åt mina drömmar. Även om mitt pluggande är en del av det så känns det inte tillräckligt. Jag är sjukt glad över mitt initiativ att öka på studietakten i vår och sitter jag där och klagar, slå till mig och säg att jag ska gå tillbaka och läsa det här. För även om jag ibland tar mig vatten över huvudet och engagerar mig på tok för mycket så vet jag att det är då jag mår som bäst. Jag vet att jag har det potential som jag har och jag vill bara utnyttja det på alla möjliga sätt.

Och vad är då problemet? Jo att jag faktiskt inte tar tag i det och skärper mig. Att jag inte är mer än människa och att även min lathet ligger mig till last. Att jag slösar min tid framför den här dimmiga skärmen. Kanske ska sova och vara den där bra kompisen jag har lovat mig själv - redan i morgon bitti.