Clandestina

Låter persiennerna täcka för det vita älskade hatade älskade vita, kalla. Vi gick till domkyrkan och lyssnade såg. Det var fint. Det var ömsom tårar, ömsom pinsamma skratt. Det var dagens utanför-hemmet-aktivitet. Det var första advent. Utan saffran och det gör ingenting. Jag kunde inte bry mig mindre. 

Istället för att tänka på alla saffransbullar som hade kunnat bakas, alla ljus som hade kunnat tändas, alla telefonsamtal som hade kunnat genomföras, så lyssnade jag på peruanska toner som gjorde det, om inte festligt, så åtminstone mysigt, att diska, dammsuga och tvätta. Det doftar av Ariels kulörtvätt i mitt lilla bo, och jag skulle inte vilja byta till saffrans- eller pepparkaksdoft. Fräscht vinner över juligt idag.

Grupo 5 – Te Vas