När det kommer till att agera flytt-hjälp har jag alltid tyckt att det är ganska kul. Man kommer ju garanterat stå där med tunga möbler själv någon dag, men utöver det befinner man sig även i trevligt sällskap, kommer till ett boende som är ett oskrivet blad, får rensa ut bland sina grejer eller se vad någon annan har för kul undanstoppat i lådor och garderober (en pinsam inredningspärm eller en kitschig porrsamling?), för att inte tala om att flytten brukar följas av en god hemlagad middag, pizza och kanske även en inflyttningsfest där man kan skryta loss om sin insats. Och spilla vin på soffan utan att någon blir alltför arg. Trots alla ovanstående trevligheter brukar jag på grund av självbevarelsedrift inte ställa upp överdrivet ofta, så när jag fick förfrågan ifall jag inom en kort period inte vill vara hjälpsam en andra gång, kände jag mig rätt tveksam.
Men då min tidsoptimism, ekonomiska oförmåga, historia av kulinariska katastrofer och blygsamma studentinkomst är en minst sagt dödlig kombination, förvandlades det hela till ett offer I couldn't refuse när det även nämndes biobesök, pizza och hemlagad cheesecake.
Så istället för dans på kåren ser jag med glädje fram emot en helg av dans med kartonger, mat för själen (om inte för höftmåttet) samt härligt nördiga Harry Potter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar