Du vet, man vaknar med andan i halsen, hopkrupen som minsta fast största djuret i temporära sängen i ett som det verkar overkligt hem. Och allting jag trodde jag lärt mig verkar ha tappats någonstans mellan chilenska solsken och dyra telefonsamtal.
Utanför mitt skylda fönster är det vita djävulsskapet in charge. Somliga menar att jag beroende av, eller tack vare, min geografiska härkomst, borde vara luttrad och van vid, för att inte säga tacksam över denna årliga massa. Fuck that shit. Livet borde vara snällare än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar