I en kolsvart lägenhet sitter jag och lyssnar på Donovan. Mailar med mitt förflutna och blir insiktsfull.
Fick ett tips i en avlägsen dåtid att ta min hjärna, bestiga ett berg och titta på intet. För att få rätsida på alla tankar som flyger in och ut. Sortera upp dem i jämna högar, med etiketter och i bokstavsordning. Dagens existentiella ångest ligger i förändringen som jag genomgått på ett år. Vet inte vad jag ska göra av den här nyfunna insikten men jag måste nog försöka behandla den på ett konstruktivt sätt. Sanningen är nog att jag bara är rädd. Rädd för allt det som jag inte kan förutse. Allt som är nytt. Min förmåga att se det som är bra, och inte det dåliga, i mitt förflutna gör att jag tror mig hela tiden ha tagit helt fel beslut. Även om det här är det mest rätta. Och det behöver jag inte bestiga ett berg för att förstå. Jag måste bara lära mig att leva med det och inse styrkan man har i att ha lämnat allt och gett sig ut på något helt nytt och insett att man faktiskt klarat av det helt över förväntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar