Domingo

En tågresa och så var jag och päronen plötsligt hemma. Möttes av bror med tillhörande son. Vi åkte hem hela bunten och möttes av ett på frukostvaror tomt kylskåp. Lillasyster kan uppenbarligen inte hantera en ensam hemma-period på fyra dagar ens! Men pappa ordnade biffen och stack med bilen till tidigt öppnad butik. Allt gott. 

Dagen har varit stilla, bortsett från den lilla ansträngningen att gå till coop forum, i syfte att köpa ingredienser till bagels. Lillasyster och jag har legat i den obekväma hörnsoffan och talat om livets väsentligheter och diskuterat olika familjekonstellationer, sett på bilder från hemmafesten som ägde rum i vårt hus på fredagen, druckit grönt te, ej sett TV. Nu är riset på spisen och pappa wokar kyckling. 

Ska träffa en massa folk i turordning. Möta centrum. Kanske gå på bio. Leta rätt på kläder. Dricka rent vatten. Sova i en bred säng.

Med ett glas vin...

Det finns en låt, som jag brukar anamma. Kvällen till ära så var det faktiskt till födelsedagsbarnet. Jag lovade trohet och gud vet vad mer.Nu, några timmar senare sitter jag i min säng. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Som innan är jag tom. Jag vet numer var jag hör hemma, hos min fina fröknar fräknar, även om jag vet att jag har en fin liten publik här. Däremot så blir jag trött på mig själv och mina egna tankar. Önskar bara att jag kunde hitta en tom liten ö i universum där jag kunde lära mig att klara mig själv och inte bry mig om andras side-steps. Men vet du vad? Det går inte. Därför får man göra det bästa av situationen och inse att det är jag som vinner på min visdom - inte tvärtom. Så sluta fjäska, lev upp.

Lagom är bäst

När det var dags med två veckors frihet från skolan bokade jag en biljett till Jämtland för att helt skamlöst kunna snylta på mina föräldrar, träffa lite gamla kompisar och jobba några pass på mitt gamla jobb.
Jag brukar vara ganska stolt över mina färdigheter när det kommer till att ta det lugnt, men har efter en vecka insett att man faktiskt kan få för mycket av det goda. Efter att hemtentan from hell som var det enda jag var tvungen att göra var avklarad, har jag:

1. Vaknat i tid med soluppgången varje morgon eftersom jag går och lägger mig i tid på kvällen. Det är ju såklart otroligt vackert... Men för någon som finner snoozing och sovmornar heliga även total katastrof. Snart kommer jag vara uppe med tuppen i stil med fröken A!
2. Under en springrunda i spöregn lyssnat på Cascadas mästerverk ”can't stop the rain from falling”, och funnit det hysteriskt roligt.
3. Stuckit ut på springrundor. Bara en sån sak.
4. Blivit bästis med katten. Vi har startat ett band och funderar att take this show on the road.
5. Ställt upp som chaufför på en 50-års fest utan mer än en symbolisk, halvhjärtad protest .
6. Utvecklat ett facebookberoende av imponerande proportioner.
7. Skrivit ner alla mina kommande föreläsningar i min kalender (teknik smeshnik). Och highlightat härligheten.
8. Ringt mina arbetande kompisar för att hetsa i största allmänhet och skryta om mina slacker-möjligheter i synnerhet.
9. Surat över bristen på snö och plöjt klassiker på mina föräldrars videospelare. Grynig Bridget Jones, någon?
10. Ätit min kroppsvikt i tunnbröd, grytor och choklad. Utan att lyfta ett finger i köket.

Det är såklart härligt att vara hemma och ännu härligare med ledig tid i fjällen, men med en vecka kvar tills jag sätter mig på tåget till gurkstaden är jag tacksam att jag nu har lite äventyr i Åre inbokat och några arbetspass att utöka kassan med.
Mjukisbyxor i all ära, men jag ser fram emot när verkligheten rullar igång med föreläsningar, shenanigans och såklart mina favoritfröknar!

La familia no tiene precio

Som en annan pensionär vaknar jag i ottan (08.30) och känner att dagen borde få sättas igång snart. Ingen tid skall förspillas, på dagen som är en lördag men känns som en söndag. Nedanför sängen ligger min mor och snusar på en ganska så skränig luftmadrass. Hon var just uppe och gick till badrummet, och givetvis tog jag tillfället i akt att rycka tag i henne och omfamna henne och kommentera nattahockeyn hennes hår har förvandlats till efter massor av timmar (för många!) sömn på en alldeles för skön extrabädd. Mamma visade så klart och tydligt hon bara kunde, att hon ännu inte var redo för sälrörelser och omfamningar. Jag misstänker att det kommer dröja åtminstone en 80 min till innan hon vill resa sig, dricka dark temptation och diskutera vilket av farfars senaste uttalanden som är mest färgstarkt eller, som Miss Cami väl hade uttryckt det, "klockrent".

I hallen sover pappa, konstigt att han får plats med sina långa ben, och beskyddar ´vaktar´ dörren. För efter ytterligare dramatik på grannfronten är jag orolig att fler oönskade visiter är att vänta. Hade det inte varit för mina föräldrars vältajmade besök hos mig denna helg så skulle jag inte stannat här i Bjuris. Jag är livrädd för vad som kan hända om jag som ensam tjej tvingas möta den där obehagliga personen på sjunde igen. De obehagliga upplevelserna, som mina föräldrar olyckligt fick ta del av, resulterade fint nog i att de beslöt sig för att ta hem mig till Umeå för några dagar. Känns bra. Ska laga mat i ugn, leka med syrran och Sirre (Sixten), krama min underbara storebror och kanske hinner med ett och annat bus på stan´. Fast jag gillar inte Umeås centrum. Ska hursomhelst bli underbart att fly den sjuka verkligheten här i Gurkstaden och ägna mig åt mysiga saker i stället. Norrland, jag älskar dig! Men jag kommer även tillbringa några dagar hos MacMama i Stockholm, innan jag tar tag i livets skrämmande bekymmer.

Nåja, vi har haft ett par ljuvliga dagar jag och päronen. Ätit mat och vandrat litet, ekiperat pappa på solo, tagit nå bilder, skämtat om sådant vi skämtar om, varit på bio och sett Himlen är oskyldigt blå, druckit Caol Ila (pappa mådde så bra, det är så underbart när pappa mår bra av en wirre!), sett på Domen och annat viktigt historiskt. Mer saker. Vi har en dag kvar. Ska ned till vattnet. Och så går tåget mot Umeyo typ 20 ikväll.

Jag älskar min päron, jag älskar hela min familj.

8 1/2 år kvar

En av mina närmre vänner fyller jämnt, sen en kvart tillbaka. Vet inte om han tar det med sådan ro men jag tycker att det låter kul. Själv kan man ju inte låta bli att fundera över hur ens eget liv kommer att se ut när man nått samma ålder. Jag har bara börjat på min bana och har ingen aning om var ödet ska ta mig. Några dagar på Alcatraz har gett mig nya funderingar och en viss ro inför framtiden - paradoxalt mot vad jag hade förutspått för mina dagar. Jag har en nyfunnen insikt om att allt löser sig. Jag är kompetent nog att klara de flesta situationer och som Moe sa någon dag där i början: "Med lite personlighet på en arbetsintervju så kirrar man jobbet - det gäller bara att få komma på intervjun."

Med en svart penna

Sovdags för ett arbetarbi. Kunde inte låta bli att glo lite svtplay - trots att jag fr o m nu har 12 dagar med TV. Ärligt så är jag ingen tv-tjej. Jag får lätt ångest över att göra en specifik sak ett längre tag och det är sällan jag lyckas tajma in något sevärt (om det nu ens finns något sådant som inte sänds på nätet?). Att förgylla en timme eller två med Nemos: "Skägg" säger jag inte nej till men att glo på burken i längre tidsintervaller leder ofta till att jag blir uttråkad. Och tydligen ångestfylld.

Med min älskade svarta penna - som jag hittade i en av lådorna i mitt annars så tomma rum - har jag tänkt att vagga mig själv till sömns. Målet med kvällen var lite kvalitetstid med min bok men alla dessa människor runt mig försvårade processen. Inser nu hur mycket jag underskattar mina tysta kvällar på 21 kvadrat. Ska skrika (eller smsa) till brorsan att han minsann får sänka musiken så att tanten här kan sova.

Tenta 2.0

Det börjar bli trött i hjärnan. Jag försöker tänka att från och med imorgon är det typ höstlov, behöver inte tänka mer på hemtenta. Mor och far kommer hit och tar hand om mig ett par dagar. Men trots det är jag så less och nu börjar min hjärna ge upp. Den vill inte mer. Inte mer.

The neverending grannhistoria

Näe, alltså, den här dagen har varit alldeles för surrealistisk och själsligt kryddad för att jag ska kunna slappna av. Jag trodde att morgonens händelser var slutet. Ikkje. Processen fortsätter, nynärd och skrämmande. Herregud, vad ska jag ta mig till riktigt?! Nu finns det både en vaktmästare och en annan husgäst att hålla på behörigt avstånd. Borde flytta.

Mitt pluggsällskap

Men är helt värdelös, klagar mest på min text och tjatar om att vi ska se på Grey's Anatomy istället.

Frost på sadeln

Jag tågade ut från min lägenhet imorse men plugget i högsta hugg och skulle ta en cykeltur till skolan: Frost över hela jävla sadeln. Vad gör man då? Jo, bor man 5 min från skolan såg går man. Så det gjorde jag. Nu sitter jag i biblioteket och ska snart, närmare bestämt om 6 minuter, ge mig i kast med min tenta. Och det i flera fina timmar framöver. Den ska bli klar klar klar. Så att jag i kväll eller i morgon bitti kan sätta mig på det där tåget till huvudstaden och inte tänka mer på den. Wish me luck.

Morgonmöte

Det ringer illavarslande på dörren 04.15 am, jag öppnar och utanför står en rökande - vilket delvis känns som en desperat handling, men tillika ett skumt förhållningssätt till allmänna husregler, eller kanske bara hederskodex som min ´besökare´ sannolikt menar att jag på andra sätt brutit - och till synes furious man som jag bara antar är den samme som författade den lågmält skrikande lappen om nattväsen jag mottog för ett par veckor sedan. Han ger mig en hastig sekund till eftertanke, varpå han börjar sitt utförliga föredrag om hur jobbigt det är när jag, som han påstår, "drar möbler över, och släpper tunga saker i, golvet". Han verkar uppenbart besvärad och desperat och undrar över vad "ni verkligen håller på med". Och därefter; "Du kanske borde skaffa dig en matta?" (för att försöka dämpa de dunsande ljuden då?). Samtidigt avläser jag en smula resignation kombinerad med skuldkänslor i hans blick; vadan detta? Plötsligt kommer den; en ursäkt från honom. Jag begriper ingenting.  För hela situationen inleddes ju ganska burdust och plötsligt är det hela förändrat. Han ber (fler än en gång) om ursäkt för att han kommit och klagat. Vi säger adjö, och han svassar vidare mot hissen och försvinner. Litet paff stänger jag dörren och smyger, så tyst jag kan, tillbaka in i mitt enda rum. Funderar på om jag överhuvudtaget ska våga gå fram till skrivbordet och stänga av kaffebryggaren eller för den delen ställa in färskvarorna i kylen. Jag tar chansen.

Det går en kvart, så hör jag steg i korridoren och det ringer åter på dörren. Jag går undrande och kanske litet nervöst och öppnar. Mr Early Morning förstås. Vad väntar nu? Ett vänligt (?) uttryck uppenbarar sig i ansiktet hos min nyförvärvade morgonchattare. Ännu några ursäkter, och han börjar beskriva sitt jobb som tydligen sker om nätterna och till viss del i Norge. Han undrar vad jag studerar och annat, jag svarar så vänligt och diplomatiskt jag bara kan, och så är det som att allting är förlåtet. Han säger att han "Tänkte att nu äre nåra som vill jävlas me mä, men nu ser jag ju att det är du" och så, med ett ganska brett leende "om du behöver något, kaffe eller så, så äre bara att komma ner. Johnny heter jag". Vi pratas litet mer och han urskuldar sig litet mer, och sedan säger vi tack och hej på riktigt. Jag stänger dörren på nytt och släcker lyset i hallen, går tillbaka till sängen och min vän Shantaram och funderar på om detta var en positiv händelse eller om det är dags att se sig om efter en ny lägga, kanske där MacMama bor. Väntar nog några timmar med att besöka bostadssighten.

Skäggtenta

Jag börjar odla ett eget skägg här i skalden. Den här tentan får mina hår att bli gråa, av den simpla anledningen att mitt inre gör sitt yttersta för att jag inte ska skriva på tentan. Jag spanar andra saker, chattar, pillar på mobilen, datorn, funderar till och med på att gå ut och springa(!). Vad ska rädda mig från denna pluggdöd? Missade dessutom min enda chans till motiverande godis då kvartersbutiken precis stängde.

Nej, jag ska gå och raka av mig mitt skägg och ge det här ett sista försök...

Frostiga fötter

Ligger och begrundar mina hyss och funderar på om kaffet jag värmt ska drickas eller inte. Har sovit rätt ok inatt och idag och vill gärna att det ska fortsätta så. Fast jag har inte tid att sova. Och jag har definitivt inte tid att vara sjuk, vilket jag blivit igen. Eller så blev jag aldrig frisk. Jag fick två dagar av tystnad och återhämtning innan jag drog till Stockholm och kanske var det inte tillräckligt.

Funderar också på vad som verkligen skedde i lördags, om det var självförvållat eller inte. Obehagligt var det. Psyekedeliskt. Har aldrig hänt förr.

Ska skriva tentan, dammsuga och sedan är det väl torsdag och mor och far anländer. Kos.

Västerås en höstdag

Back in town

En snabbvisit i huvudstaden bjöd den här trötta damen på lite äventyr, som vanligt när hon är hemma. Skratten i barndomsköket väckte varma känslor i kroppen men det är trots allt när gurkstaden återigen är la casa som lugnet återfinner sig. Paisleykuddar, pluggböcker och en tavla på sne och allt är som vanligt igen. Linserna borde ut och horisontalläge intas men som vanligt lockar datorn med världskontakt. Lite mer nyheter, lite mer serier, lite mindre plugg. Studiehanduken är kastad och när det feta fläsket har rest på sig är det faktiskt sovdags. Tråkigt men sant. Utöver Acorazado så var som vanligt Bergsunds strand helgens höjdpunkt. Hur nu det är möjligt.

Helgens goda whisky: 18-årig Macallan. Dyrt men gott - gratis för damens del.

Procrastination – thy name is me

Jag är aldrig så duktig på att blunda för verkligheten som när jag har något jag verkligen måste göra. Räkningar som ska kluras ut, prov som ska pluggas till, resväskor som ska packas eller som i detta fall; hemtentor from hell som ska författas.

Detta är ingenting ovanligt när det kommer till mig; varför göra en tråkig syssla idag när jag lika gärna kan göra den imorgon? Livet är kort och man vet aldrig när man kommer bli påkörd av en buss. Eller något.

Men under vardagstristessen är det såklart vardagssysslorna som får den stora äran att ignoreras till förmån för en fika, fest eller alldeles hederligt serie-maraton med mysbyxor och popcorn i högsta hugg.
Dammråttorna brukar få frodas i några dagar, och böcker, kläder och annat kul kan möjligtvis hamna lite huller om buller utan att jag för den skull rusar upp i panik och börjar dona.
Men när något viktigt som en hemtenta ligger på skrivbordet och samlar damm och sprider dålig stämmning som den värsta party pooper, ja då kan inte ens denna hard core-slackern bara låta det vara. Men istället för att ta tag i det gör jag allting annat som jag i vanliga fall brukar blunda för, så att det inte blir alldeles för dekadent chez moi.
Under dagen som borde ha ägnats åt idogt studerande har jag istället städat, diskat, handlat, bokat tvättid, bakat kladdkaka, gett mig ut på en springrunda samt skrivit det här inlägget.
Teoretiskt sett skulle jag väl kunna börja med tentan nu, men det är ju faktiskt alldeles för sent och jag är rätt trött efter min ansträngande dag.

Tack gode gud att det finns öl och idol. Och kladdkaka!

Nu faller vinterns första tysta snö

Snö har fallit över natten. Jag sitter i Fridas hem i Högdalen och lyssnar på kvalitetsradio och har kaffe i magen. Det är varmt och trevligt men snart ska vi möta kylan, trava omkring i centrum och sedan, förhoppningsvis, plugga litet. Försågs igår eftermiddag med en skum hemtenta som ska inlämnas om en vecka. Ingen vet vad som riktigt förväntas. Frida läser för tillfället om hjärnan. Jag gillar hjärnan.

Gårdagskvällen fylldes av halloumi, rött och smygfint vin - för övrigt sjukt mycket jobb för att öppna en ynka flaska! - och så drink med musik vid sidan av på Kåken. Mysigt ställe. Frida har kollen. Jag tror och hoppas att den här helgen kommer fortsätta i samma lovande riktning. Kanske kommer ta chansen med det där numret jag har. Också.

Nok er nok

Mat är äckligt idag. Har ätit två gånger i alla fall. Resterande dagligt intag riktig föda har ersatts med nå läkerol. Mer speenande än såhär kan det knappast bli, tänker jag. Tur att ingen av de övriga i trion kom hit denna afton; jag sitter helst själv här med en halvhjärtat packad resväska jämte mig, sämre begagnade snuskuddar i en kopp - ja, jag är sjuk och då är det väl for fæn ok? - och en arg urinblåsa liksom mage. Jag gick till butiken och skulle handla mat för en sjuk. Kom framförallt hem med dyrt tvättmedel och blodpudding...jag begriper ingenting. Måste ha supit bort hela omdömet och nu får jag sota för det. Ensam i kvällen. Och dessutom är det fel storlek på småcitrusarna (ja, jag vet inte vad det är för sort; mandarin, klementin, satsumas). Och de hade inte Dark Temptation på min butik, fick bli det näst bästa som inte är gott nog. Oh, my.

För alla eventuella intressenter är min skitiga tredagarssession här på toppen av gangsta´s paradise (Benvägen 55) strax ett minne blott, det är ju trots allt obligatorisk lektion imorgon (läkerolmagen får ha överseende). Den första och enda denna vecka. Och därefter övergår den här hittills rätt depraverade veckan i helg, vilken jag väljer att spendera med min favoriträv Frida i Stockholm. Tydligen vankas det en och annan fest i häftigt regi. Releasefest låter alltid häftigt, inte sant? Pressa i sig litet snabba carbs med smör och ost och så en klänning över den bleka hemskheten som jag förvandlats till. Därefter är jag på banan igen, som bananflugan sade. Eller nästan så sade han, men jag tänker inte ändra på meningen. Too late. 

Litet mer Gossip Girl eller soul food även kallat...den här veckan är ändå redan så präglad av färgstarka låtsasvärldar. Keep them comin´!

Beetroot

Lidt i fem

Sitter och knarkar herr Seebach. Gjort det förr men gör det igen. Kryssningen slog an något i mig och ibland får man göra vissa undantag. (måste inflika här att jag precis upptäckt att ett par 3D-glasögon letat sig in i min bokhylla, kan det vara dina, M?) Jag hatar kryssningar. Bristen på flyktvägar, tvånget till att festa, dräggnivån och långtråkighet dagen efter. MEN: det finns ju faktiskt det med kryssning som jag tycker är riktigt roligt. Glada humör, billig alkohol, möjligheten att festa hela natten, möjligheten att träffa roliga spontana varelser. Jag tror att jag var precis mitt emellan på den här kryssningen. Vilket jag nog tror var en bra nivå. Det trevliga sällskapet och inriktningen på kryssningen bjöd på sådant som en kryssning ska bjuda på. Jag var inte överraskad och inte heller besviken. Men jag säger som min vän, jag vill inte åka än på ett tag. Jag satsar hellre på Berlin-resan som jag småplanerar för min kära miniförening. CIA, när åker vi??

A ferry tail

Och man kommer tillbaka från låtsasvärlden, som var färjan, med en öppnad karta björnöl, en sargad kropp och en nästan obefintlig röst. Allting luktar illa, allt är på ett eller annat sätt skadat. Men visst var det kul? Visst var det väl värt att åka på kryssning, hänga i och utanför fler än en hytt, tala med och bli haffad av falska poliser med fina curls, dansa till super hits of the 80´s, äta pulvermos med sutsör sås på kvällen, beef jerky på dagen, prata om livet i tre timmar med ett stiligt och charmigt snille, få telefonnummer på en bit kartong, sova på plast. Det var kul. Det var roligt. Det var skoj. Och jag kommer inte vilja göra det igen på ett bra tag.

Nu ligger jag och mår hemskt hemma i Bjurhovda, med ovanligt svettiga fötter och en röst jag inte vill testa mer idag. Feber? Most likely. 

Över min kopp med Dark Temptation

Skägg! Ja, det är det som står på agendan för dagen. Skägg, skägg och åter skägg. Trots en sliten partykropp så ska jag fan i mig ha kul ikväll. Jag kan inte lova totalfylla(kan inte lova total avhållsamhet heller) men det ska blir grymt kul. Jag har en stor inneboende skräck för de här flytande partypalatsen. Instängda i en båt har du i princip fri tillgång till alkohol och tillåtelse att på ett flertal ställen röka inne. Whiskey med fröken A i pianobaren? Hon lär behöva en till sin hals. Min enda "räddning" den här kvällen är att vi faktiskt betalat för en buffé. När jag brukar åka i vanliga fall är detta ett sällsynt inslag vilket ger ännu mer(än den redan fullt tillräckliga) tid till att sitta ner i hytten och supa = totalfylla/blackouts/spya. Så förhoppningsvis kan jag avböja mig från den gratissprit som ingår i buffén och dricka mig lagom rolig på öl.

(13.25) - Fitta, buffén är imorgon. Det blir alltså blackout på dagens aktiviteter.

Parfymerat kaffe

Jag är sjuk. På riktigt alltså, det är inte bakisness. Alla luftvägar är stängda, totalblockerade av sådant där klistrigt och klumpigt snor, sådant där säsongsbetingat snor, som egentligen hör vintern till, och som inte kommer ut med vanligt snyt, det krävs en sådan där mindre vacker fotbollsvariant, med ena näsborren stängd av fingrar, å på andra ba, med full kraft, fräsa ut - förutom resterna av supen hjärna - monstret/monstrena som ockuperar min kropp och därmed många essentiella funktioner. Dessutom är min röst helt demolerad. Så fruktansvärt olägligt! Vi ska ju dra på en sådan där halvsmutsig kryssning idag, och jag vill kunna skråla mer än vanligt med min djupa, manhaftiga ´tredje altröst´(fast jag kan även sjunga förstasopran, men det är en annan historia). Kan inte skratta, kan inte sjunga, kan inte utropa hur snygg Johnny är i Blow. Livet är jävligt fattigt utan röst.

Men fredagen var kul. Bad Taste var ingen waste, min halvlama outfit till trots. Tåg på dansgolvet, tåg på för- och efterfesten (det senare massagetåg, eller kanske hellre; peace train...). Inget vin. Bara öl.

Sail away with me

Enda gången i mitt liv som jag har drivit runt utan boende eller jobb men trots det utomordentligt tillfreds med tillvaron, var när jag spenderade några alldeles för korta månader med att backpacka.
Trots att jag sov halva dagen, låg på stranden andra halvan och drack lite mer alkohol än vad som ska vara bra blev jag aldrig uttråkad eller kände ett pressande behov av att klippa mig och skaffa ett jobb.

Detta var såklart ingenting som jag reflekterade över när jag sökte in till det formidabla kommunikationsprogrammet på MDH, men efter en månads vistelse i gurkstaden har en liknande känsla vuxit fram! Jag sover ofta halva dagen (varför inte när man kan), blir med mina partners in crime beroende av tv-serier (som med största sannolikhet dödar fler hjärnceller än de stimulerar) andra halvan, och dricker lite mer alkohol än vad som ska vara bra.

Fortsätter det såhär kommer jag kunna vara student hur länge som helst. Från diverse kåren-danser i lika många galna utstyrslar till massagetåg, middagar med vin, dagar på någons säng med en dator fylld av serier eller varför inte en kryssning iförd overall (gör underverk för rumpan, förövrigt) och föreningsmärken att bytas med i högsta hugg.

Och just det ja, lite studerande emellanåt...

Ack du dekadenta liv

På mage i min äckliga säng drömmer jag om mer energi och en god rödbetssoppa. Jag såg något recept i cyberspace och blev fruktansvärt sugen på betor och fetaostkräm. I brist på ledig tid så lär det väl inte bli verklighet i mitt matsmältningssystem förrän någon gång nästa vecka.

Solen har gått ner för länge sedan och mörkret har fallit över gurkornas stad. Andelen effektiv tid idag har varit nere på rekordlåga nivåer och trots besök från huvudstaden har dagen gått i bakisdödens tecken. Veckans smarta idé var bad taste och kåren bjöd som vanligt på discodans och alltför många giftpinnar. Förfest, efterfest och allmän dekadens ockuperade min lägenhet med alltför många individer och "dagen efter"-syndromet ger mig ångest trots en lyckad kväll. Ecologica hamnade i systemet trots egna förmaningar innan och det fick jag nog betala för. Jag har endast fått i mig en halv kebabpizza och två rader med mjölkchoklad. Än så länge. Att bädda om min säng samt tillreda någon form av mat(borde göra något av raviolin på burk som står och luktar i kylen) är för tillfället en stor bedrift och jag vet inte ens om jag kommer orka det. Borde kanske bara vända mig om, slänga ut linserna med smutsiga fingrar och vaggas in drömmarnas värld. Som natten till idag gav mig sjuka förvridna scenarion som jag inte ens vet om jag vill re-dejta. Sömn behövs dock om jag ska klara det Skepp o'hoj som står på morgondagens schema.

Live från Skalden

Vi ska väl kanske börja med vår webcam-broadcast snart(helst från Skrapans porrum) men så länge får ni nöja er med en bild på tre slitna men ack så tappra individer.

Pump my guns

Åh, betan. Sjukt trevlig...eh, rotsak? Rödbetor, kyckling, fetaost, mandel, citron, olivolja, basilika. Lunch. Makaronerna till var ingen hit, men jag hade ingen bulgur.

Det är fredag och jag har städat. Jag har pratat med några. Per Skype per telefon. Saknar Oslo litet igen. Men Västerås är bra, Västerås är mitt hem nu och igår fann jag en, för mig, helt ny del av staden, en plats att återkomma till. Vid vatten.

Träna vad som är kvar av mig. Sedan förstöra allt igen. Just that weekly procedure.

When in Gurkstaden

Min barndomsstad har tappat greppet om hösten och nu råder där ´snökaos´. Jag är rätt nöjd med sol och litet blåst i V-ås. Not ready for that semi furry hat yet.

Burgundisk köttgryta, jazz och livesändning från chilegruvan utgjorde onsdagen hos MacMama. Ibland gör vi vettiga fast ovettiga saker av våra lediga timmar. Jag tycker det var en vettig dag, hon den andra var tveksam. Kanske skar sig Jumanji litet mot allt det andra, även om tanken var fin.

Och nu är det helg igen.

Boeuf Bourguignon

"Tar ni rikskuponger, eller?"

Sjukt jobbig träning igår, så att jag nu känner mig helt kvaddad, men TV-mötet litet senare på kvällen var rätt intressant, om än riktat. Sjukt snygga kvinnor in charge. Blottlade helt och hållet sanningen om Kungarna av Tylösand gjorde jag och M. Och så fick vi varsin liten smörgås och 400 spänn i rikskuponger.Haha. Pensjispoäng damn straight! Så pinsamt. Herre min je. Bara det att fråga på typ en restaurang, om de fula låtsascashen funkar, det är bara hemskt. Men må göras. Magert är kontot.

Fick min första arga lapp igår, ja den första arga lappen rörande mitt boende i Sverige. Rätt underhållande. Sure, Johnny, jag ska investera i möbeltassar. 

Burgundisk köttgryta till middag. Så ska vi bära MacMamas bord och stolar också.

Säkrat min vecka

Trots att mina muskler har skrikit på mig hela veckoslutet lyckades jag bli övertalad att köra ett stenhårt pass nere på B-vägen. Min kropp är inte ett dugg gladare på mig just nu. Jag har som vanligt ätit lite rester, tagit en dusch, slösat massor med tid framför datorn och även åtnjutit en giftpinne i mitt fönster. Jag vet att morgondagen kommer bjuda på träningsvärk, något som kommer liknas i min förstörda hjärna som baksmälla.

Sen ska fröken faktiskt få ett bord. Jag ska spendera ännu mer pengar ur min redan tomma plånbok på ett bord och två stolar, allt för att tvinga upp mina besökare från golvet och sluta spilla rödvin/mat. Så det kanske är värt pengarna. Även om jag nog kommer höra några protester från mina lite mer bohemiska sällskapsdjur. Min rygg börjar ta för mycket stryk och let's face it: plugg i bibblan med två söta damer gör att man inte får så mycket gjort. Jag måste få ett bord, ett bord som jag kan ställa min tekopp på, lägga mina blåa böcker och även spendera tid med att rita på. Min säng är hur skön som helst men att jag snart ser ut som en ostbåge är inte acceptabelt. Min säng är helt underbar men att det ligger godisrester och navelludd i den är långt ifrån okej. Tur att jag kommer ihåg att bädda för det mesta. Det enda min säng är till för är att mina barn ska ha någonstans att sova medan jag lagar mat till dem.

When I was 21, it was a very good year

Kan inte sova. Försökte med Shantaram, med G.G. med annat, men ibland är det bara frukost som hjälper. Så nyäten sitter jag och småfryser och ser tillbaka på 2008, 2009. När Oslo var min verklighet, eller lika delar Oslo och Sydamerika. Mycket feta år. Nice.

Gårdagen spenderades på bästa tänkbara vis. Ej bakis, i solen, med M&M. Såg vattnet för första gången. Liksom gamla stan och Domkyrkan. Saffransrisotto signerad MacMama. Mm...

Idag ska vi i varje fall plugga i skolbiblan. Plugga innebär mest att dricka kaffe och dra slutsatser om vilka lärarna EGENTLIGEN är, försöka spotta nå stekigt mellan bokhyllorna; oftast lönlöst, prata om helgen och kommande äventyr. Som Oslo. Vi får se hur det blir idag.

Cirkelfys och TV-mötet utgör resten av dagen. Ont i kroppen och huvudet?

Söndag eftermiddag - om jag själv får välja

Söndagens strapats tog oss för första gången till gurkstadens riviera. Solen låg på, löven färgade marken gul och det blåste en frisk vind från Mälaren. Helgen är över och vi summerade veckans bravader. Kändes fint och mysigt, väldigt höst-aktigt. Dagar när solen strålar genom trädkronorna är dagar som värmer ens hjärta och man kan se på livet på ett ljusare sätt.

Tre små tända ljus på mitt golv. Det är mörkt ute och hösten är här. Jag har som tur är varmt i mitt lilla kyffe och väljer att skita i middagens disk. Lyssnar istället på lite skön musik och funderar seriöst på att dejta min säng vid denna tidiga timme. Kanske fundera igenom helgen lite i min ensamhet och kanske ha tiden/orken att ta upp en skönlitterär bok. På grund av morgondagens planerade plugginsats så känner jag frid i min själ och inser att det är ett väldigt skönt liv jag har för tillfället.

The renewed mind is the key

Jag märker att bloggen börjar gå mot svartaste svart. Livet är faktiskt inte så hemskt hela tiden. Helgen har behandlat oss väl, skulle jag vilja säga. Kött och M:s  TP och billigt rödtjut på fredagen. Ny dyrgrip i necessären, ny transparent kleeening. Fin. Dirty dancing på ungt ställe igår. Mer av billigt vin.

Kanske en riktig och inte så ensam middag idag också.

Down to you

Har ätit frukost och lunch, har sovit för litet. Har funderat hit och dit över livets essenser. Har språkat med far och hans bror. Har sett för mycket glittriga serier. Funderar nu på att ta en promenad, mest för att handla kaffe.

Och man kommer hem, med sin frusna lekamen inlindad i ny klänning, och efter 2am, då är det egentligen go to sleep som gäller. Givetvis sker annat. Och man konfronteras med sina grubblerier när det är alldeles för sent att vara logisk, att se till situationen, att inte stirra sig blind på röstlösa ord, som råkar vara många. Från En speciell. När det är för sent att inte leta fram de finaste minnena och dissa de mindre fina. Och man försöker se enkelspårigheten i sitt beteende, försöker minnas allt det andra, det sköra, resten av bilden. Det går inte. Kanske för att man inte vill. Kanske vill man bara inte.

Messages

Var slutar egot börjar själen? Jag bara undrar ibland. Det är så jävla svårt.

In a dream land

In a dream land far far away everything would be just perfect. But nothing of that is ever gonna happen.

Just nu bryr jag mig inte om speciellt mycket. Men det jag bryr mig om håller jag så kärt att jag förstår vad fel är. Och fel, det är inte längre acceptabelt eller för den delen rätt. Det är bara fel. Jag hatar mobiltelefoner. Så mycket att jag bara vill slänga till och med min egen fashionabla maskin ut genom fönstret. Ut ut ut.

The morning after the night before

Hur kan det vara möjligt att dagen efter att man har gjort allting precis rätt, ur kroppens synpunkt i alla fall, kan vakna dagen efter och må värre än man någonsin gjorde under de roliga men krävande nollnings-eskapaderna?
Jag menar, hjärnan fick sitt med en (medgivet inte speciellt avancerad) halvdag i MDHs korridorer och redovisning av ett grupparbete, resten av kroppen bjöds på tre hälsosamma måltider (there were vegetables!) och ett dräpande crossfit-pass, och själen var supernöjd efter en lättuggad biokväll kompletterad av choklad och två underbara partners in crime på samma endorfinframkallade humornivå som mig själv.

Jag trodde jag skulle flyga ur sängen imorse stärkt av hur otroligt duktig jag har varit. Detta bevisar helt klart att för många helylle-aktiviteter på en och samma dag aldrig är en bra ide. Något att tänka på nästa gång man väljer mellan joggingskorna eller pyjamasen?
Eller så kan det vara så att hjärnan hämnas efter alltför många kungarna av tylösand-avsnitt, kroppen lider av kolhydratabstinens med en touche av chockerande träningsvärk, och själen sörjer att den var tvungen att gå upp klockan åtta för något så fruktansvärt ostimulerande som en boogie i tvättstugan när den borde ha fått njutit av en sovmorgon?

Tur att jag har en lyxig lunch (läs frukost) med fröken A. och fröken M. Att se fram emot. Hur kan man säga nej stek och potatis för 49 kr?

Grön Energi - om Gekko själv får välja

Första laddningen tvätt igång och jag lyssnar på proggig mor och far-musik. Just idag känner jag mig alldeles extra skäggig (ja, alltså häxstrån på häxprickar mitt i nyllet) och Mah-Jongmysig  Fast min äkta plyschdräkt är hemma hos mor och far, så jag får nöja mig med farfarströjan och ulltights. Hä dug.

Mr Douglas var briljant igår, eller alltså han fick så mycket utrymme för sin vällagrade Gekko-sida. Att jag somnade en stund under filmens gång är inte så viktigt, tycker jag. Men M&M var av en annan uppfattning.

Upptäckte till min förskräckelse att mitt snus inte är med mig, det ligger hos M. som vanligtvis inte njuter av giftkuddarna. Men jag... Och dessutom är kaffet slut. Och det regnar. Igen.

Jag borde sova...

... men kan återigen inte detta. Istället surfar jag runt på diverse lönlösa hemsidor som vår kära web är fullspäckad av. Genom min lilla apparat kan jag nå hela världen, ta reda på det mesta och finna underhållning - bara genom några få knapptryckningar. Förrädisk tidsslukare och jag som verkligen är i behov av sömn. Trots ett energidränerande skivstångspass(där fröken för övrigt trodde att samma vikter gällde som för tre månader sedan, då hon senast tränade) och ett lättsmält biobesök med mina två fellow bloggers snurrar tankarna i den här lilla hjärnan. Skrivterapi borde kanske vara något att testa men de tankar som ska ner på pränt bör jag bespara den här bloggen. Det finns ett flertal anteckningsblock här i min lilla skolåda som bara väntar på att få fyllas med pulver och med skit. Kanske somnar jag bättre om jag får det utstakat på papper att jag fan i mig aldrig lär mig.

För övrigt vill jag säga att jag har hittat två fullkomligt underbara individer här som bara gör mig så lycklig. Ni lyssnar och finns, vilket gör allt annat så mycket lättare. Tack för att ni gör det här livet mer uthärdligt och lyser upp mina dagar.

Somethings are just so true

Kan inte annat än säga "Amen, sister!"

Lost notes from forgotten songs

Det är än hit än dit. Så litet som ska till och varför? Ett ord ett utropstecken ett "x" från En speciell, kanske två. Allting ska tas med i den själsligt grundade beräkningen. Någonstans kommer förnuftet in med sitt vassa pekfinger, rispar litet i den grovmaskiga väven av förhoppningar och besvikelser men överlag är det just de där orden, de där "x":en som avgör. Gång efter annan. Som behåller sin solida roll som ställföreträdare över självet.

Ibland kommer en önskan om att få kryssa över de där kryssen, de där "x":en, som så ofta kommer i vägen för mina leenden. Sätta kryss över allt och gå framåt istället för att stampa på stället.

Våran inspiration

Ingen god morgon

Utanför mina gigantiska panoramafönster faller regnet i gråa massor för att stämma in med min sinnesstämning. Skulle det här varit vilken annan dag som helst skulle jag ha stannat här inne. Krupit upp med mitt te och bara kolla ut i intet. Idag ska jag istället hålla en kort presentation av något som jag inte har övat på och nog inte kommer hinna öva på heller. Jag har bara ingen lust. Sådana där dagar då allt känns jävligt värdelöst är det extra svårt att motivera sig till att rita klart den där dispositionen och säga orden några gånger högt. Få tentamenstillfällen har följt min rätt så nya karriär som student och nu när det väl är dags får jag inte ur mig något. Jag dricker te, äter lite godis och lyssnar på Bryan Adams. Kan det inte bara vara en annan dag? Istället så får jag se till att bona in mig i en varm jacka och gå förbi min kvartersbutik. Vissa dagar finns det bara en sak som hjälper.

Lllamado de emergencia

Regn faller över Bjurhovda och jag sitter iförd guldig, kliande tantblus framför min lilla laptop vilken strategiskt placerats på det stygga bordet; jag måste följaktligen  sitta på obekväm stol med mina duties i blickpunkten. Det gör ont i rumpenstumpen, det gör ont i huvudet och jag är inte helt vaken ännu. Kanske måste tillföras ännu en kaffikopp innan detta helt tar av, for å si det sånn. Bara det att jag hellre sitter och lyssnar på reggaeton och omedvetet skriver på norska är inte lovande, inte alls.

Men om jag bara mästrar The Moment of Truth om ett par timmar, så ligger helgen där som en fin liten myslimpa och bara väntar på min giriga ankomst. Helg på en torsdag, som tydligen kickstartas med nå skivstångspass som M. menar är nyttigt och kanske till och med skojigt. Därefter Wall Street på stadens enda biograf. Man gillar ju Michael Douglas.

Time for some Torres & Trost, ma non-religious bible. Sjukt tråkig bok. Sjukt ovis. Sjukt ovärd.

It's Friday, I'm in love

Möjligen inte den fyndigaste titeln då det:
1) Inte är fredag.
2)Sådana oförsiktiga uttalanden kan få en viss familjemedlem börja hoppas på att det vankas barnbarn.
Men den får fungera ändå eftersom det är på tiden att jag, liksom mina kloka medskribenter, kommer med en kärleksförklaring! Jag svär dock inte min eviga trohet till en trevlig pöjk utan till det svarta guld som tar oss trötta studenter genom höstmörkret... Nämligen kaffe!
Åh, denna underbara dryck i alla dess former. Dark Temptation hos fröken A. med massor av mjölk i, kårens plånboksvänliga men ack så effektiva dito, Origos lyxiga (läs dyra) caffe latte i stiligt dekorerad mugg eller till och med mitt eget hemgjorda näs-kaffe, heavy on the sugar.
Denna formidabla smakfest i vätskeform som får oss att vakna till och attackskratta, värmer, tar oss genom föreläsningar och sena pluggkvällar, vad skulle vi göra utan den?
Det är inte med städångest jag betraktar kopp-berget som växer fram på mitt skrivbord efter en kväll av idogt studerande (nåja) eller ringarna som bildas på mina papper, det är med lycka!
Jag bryr mig inte om högar av disk (varför fylla på i den gamla koppen när man kan ta en ny, liksom?), gulnande tänder, koffeindarrningar, hisnande hål i kontoutdragen eller magont! Jag ÄLSKAR kaffe!

Kan för övrigt ha skrivit detta djupa mästerverk under koffeinberusning när jag borde ha ägnat mig åt produktiva saker.
Don't judge.

Verklighetens intåg

Om några timmar får fröken fräken besök. Det ska bli jättetrevligt, absolut, men jag har fortfarande inte tagit mig i kragen och nötat in presentationen som ska gå av stapeln imorgon. Mitt vanliga tänk om att "ja fan de lööser sig pysen" har infunnit sig men med tanke på att jag inte ens behärskar den där IMRoD-strukturen borde jag nog lägga ner en timme eller två på framförandet.
Vad har jag då gjort istället? Jag har färglagt mitt paisleykladd från dagens lektion i konversationsdjupdykning, gjort en spellista i spotify och redigerat bilder i PS. Allmänt givande alltså för min understimulerade hjärna. Som när jag igår spenderade två timmar med att ordna ett plastunderlag till min och K2s kapsyl-coaster. Varför inte? Jag är ju inte i gurkstaden för att plugga, liksom. 
På tal om att plugga så borde jag nog lägga ner lite energi på det. Trollkarlen i gurkstaden skickade mig en länk om en cool kurs som han ska gå i vår(om den nu blir av det vill säga, med tanke på det tvivelaktiga allmänintresset). Mitt respons var att öppet klaga över hur jag är högst okvalificerad till min drömtjänst som för tillfället ligger uppe på arbetsförmedlingen. Det är min egen studentkår som söker en administratör/kommunikatör. Right up my alley men jag är som sagt inte riktigt klar med det här programmet än. Finns två och ett halvt år av tentaplugg, alkoholisering och dåliga vanor kvar innan jag ens kan börja snegla på jobbannonser... Förhoppningsvis blir det roliga år. Det ser som tur är ut så just nu. Chatten kallar:

"plopp plopp plopp"
"Jaaaa jag kommer"

Från byggbabes till bitter besvikelse

I studentkorridoren som jag för nuvarande kallar hemma är det faktiskt rätt behagligt om man bortser från det delade köket, som istället påminner om någonting taget ur en skräckfilm. Att det inte spelas stämningsmusik och folk ropar ”don't go in there!” så fort dörrarna öppnas är för mig ett under.
Men personligen är jag inte direkt känd för mina matlagningskills och kommer aldrig att vinna någons hjärta via magen, om vi säger så. Min filosofi har alltid varit att med mackor, nudlar, en mixer och vänner som vet hur en stekpanna fungerar kommer man långt!
På grund av denna totala brist på intresse när det gäller kulinariska aktiviteter brukar jag sällan bry mig om i vilket skick ett kök befinner sig i, så länge det finns en fungerande mikrovågsugn och någonstans att förvara Ben&Jerrys-underverken.
Men när jag och mina grannar nyligen upplystes om att vårat kök ska rivas ut och ersättas med skinande nya köksgrejer, hoppade vi trots detta alla lika högt av glädje. Matlagarna för att de kommer slippa kriga mot flugor, laga mat i en bastu, sparka på kylskåpet eller öppna skåpluckor som om de skulle kunna explodera. Jag för att ett nytt kök innebär ankomst av byggkillar!
Medan de andra ville att ombygget skulle gå snabbt var jag snarare inne på att sagda byggkillar borde tillåtas att vandra runt i korridoren så länge de vill: jag såg för min inre blick hur de i allmänhet såg ut som någonting taget ur en (speciell typ av) kalender, gick runt utan skjortor, bar på tunga grejer och kastade sängkammarblickar till höger och vänster.
Vad de i sin tur hade målat upp för fantasi om oss studenter ska jag inte säga, men kan däremot garantera att verkligheten slog till med full kraft för båda parter när jag på jakt efter något ätbart vågade mig i den numera tätbefolkade korridoren.
Iförd ett par mjukisbyxor som har sett bättre dagar, skrynklig t-tröja och en morgonfrisyr som även skulle kunna fungera som fågelbo möttes jag istället för något taget ur playgirl av en anstormning av sura miner, FLERA lager tröjor och imponerande ölmagar.
Nu längtar jag som mina grannar mest efter att köket ska bli klart och lugnet åter lägra sig i skrapan, så att jag kan få koka nudlar i mina mjukisbyxor ifred.

Och tröjorna borde kanske räknas som något positivt, vid närmare eftertanke!
.

Más que nada

Litet smygparalyserad, till följd av biologiskt betingade av smärtor, ligger jag på min rutiga bädd och gillar inte läget. Riktigt. Emellertid har jag just gjort ett klipp på apoteket; tydligen har Sverige följt Oljelandets exempel och börjat satsa på lågprisvarianten av panodil. Detta väljer jag att se som en intjänad kaffi - ja kaffi! - från Kåren. Det liker vi godt.

Den vanligtvis så gott som överraskningsförgätna staden jag råkar vara bosatt i visade framfötterna idag då någon fräsig reklamlady haffade en A. och en M. på skolgården, med ett offer som ej kunde refuseras. Jag menar; gratis käk och biobiljetter för att prata litet om TV-vanor på en måndagskväll. Hells yeah! Problemet är bara att jag inte sett TV på två år, ungefär. Ett aktivt och såhär i retrospektiv mycket bra val från min sida. Framförallt med tanke på att jag sluppit eventuella självbildsgrubblerier som gärna kommer med reklam - jag talar av tidigare erfarenhet. Istället har jag sett på omsorgsfullt utvalda serier och filmer. Mestadels. För på senare har någonting skett med mitt omdöme. Det är ett certain event varje torsdag, med tre parter inblandade, som ställt saker på ända. Vi samlas hetskt i Skrapan en stund innan och när klockan slaget 22 sitter vi som hungriga ulvar framför liten skärm och ser folk bete sig som ingen borde och allt är smutsigt och vi nämner gång på gång hur smutsigt allting är; vad är det för människor det där?! Oavsett detta möts vi nästa torsdag med samma tema och så gärna också en extra gång på helgen för att ta oss en extra titt på spektaklet; man vill ju inte missa någonting. Vi får se om detta överhuvudtaget kommer eller bör nämnas på det där TV-mötet på måndag.

Jag älskar kaffe

Denna magiska, svarta dryck. I dag finns den i en blå take away-mugg från Starbucks, som för övrigt är på upphällningen(man ser kafferänder på utsidan). Problemet med kaffe är dock att det gör mig varm. Jag som oftast är het till att börja med. Jag är svettig i kroppen(inte så mycket utanpå för jag har inte så mycket svettkapacitet) och det känns som att jag skulle behöva gå ut en stund. Dock sitter jag i biblioteket och ska vara någon form av moral support till norskan. Spenderar majoriteten av min tid att konstatera att fröken Norrby inte är så speciellt pedagogisk och att det finns en hel del snygga tjejer i världen. Något orange:et kanske? Kanske ska utlösa brandalarmet igen och ta en cigg på parkeringen. Skulle passa bra till mitt kaffe och mina valnötter. Fan, nu börjar jag dividera om att gå ut igen. Ska kanske göra slag i saken. Skrapans egna våldtäktsman sitter ju där uppe, han kanske vill joina... Har dock inget pulverkaffe.

Norskan fnissar till av Norrby. Hur är det ens möjligt?

Just some repercussions of Kanelbullens dag

Som ett försök att kompensera för uteblivet (läs bortvalt) hjärnbruk igår sitter jag för närvarande och tvingar mina ölskadade nervtrådar till, om inte kreativitet, så åtminstone något slags engagemang. Får man kalla kombinationen Gossip Girl-tittande och slappt skrivande för övning i multitaskande så gör jag gärna det, för man vill ju helst ge sken av att vara en driftig och mångsidig individ. Jag vill dessutom nämna att jag den unga timmen till trots redan hunnit med annat; som att nästan läsa ut Mannen utan öde (endast tio sidor kvar), ätit en välbalanserad frukost innehållande bland annat rysk filmjölk och två koppar Blue Java och efter en stunds eftertanke och med en dash av ångest ändrat profilbild på Ansiktsburken.

Nästa steg i dagen som knappt börjat består i att fighta tisdagsambivalensens plågor och således försöka besluta vad som faktiskt ska utgöra nästa praktiska steg...duscha eller diska eller kanske helst avsluta den sista lilla etappen i den hemska boken? Pandoras ask (General white portion) ger sannolikt värdefulla guide lines.

Hej puss ses!

Valuta för pengarna

Som fattig student vill man gärna få valuta för pengarna. På min eviga följeslagare Kungs(svart, sönderskjutsad och allmänt sliten rullande sak med två hjul och korg) tog jag mig ner till någon Extra. Pratade i telefon och drog runt bland hyllmetrarna, såg klipp och kap samt Dark Temptation(yes, it's true - now in a cupboard near me). Började plocka på mig goda och för mig ändå dyra saker. Pillade lite för länge på 0,2 kg rotselleri så att jag luktar om händerna men har siktat in mig på en höstgryta. Tillslut bestämmer jag mig för att ta fram underverket-på-jorden och föra över lite pengar. Jag har ju trots allt plockat på mig en jävla massa grejer. Går fram till kassan, ler lite nervöst över hålet som ska uppstå i min plånbok(eller ja, nu för tiden är det ju den där siffran på bankkontot som ska minska). "284 kr, tack!" Hallelujah, min skapare, skämtar människan?

Jag spenderade 66 kr på Origo idag. Jag fick två kaffe, en kanelbulle och en halvliters Cola Zero. För de 66 kronorna i den här butiken skulle jag kunna fått 3x 140gr tärnat bacon, 11 potatisar, 1 vitlök, 3 tomater, 0,2 kg rotselleri, 2 palsternackor och två fläskkotletter som det var sista datum på.

Glad kanelbullsdag, hoppas er vad godare och mer prisvärd än den jag åt från Origo.