Har ätit frukost och lunch, har sovit för litet. Har funderat hit och dit över livets essenser. Har språkat med far och hans bror. Har sett för mycket glittriga serier. Funderar nu på att ta en promenad, mest för att handla kaffe.
Och man kommer hem, med sin frusna lekamen inlindad i ny klänning, och efter 2am, då är det egentligen go to sleep som gäller. Givetvis sker annat. Och man konfronteras med sina grubblerier när det är alldeles för sent att vara logisk, att se till situationen, att inte stirra sig blind på röstlösa ord, som råkar vara många. Från En speciell. När det är för sent att inte leta fram de finaste minnena och dissa de mindre fina. Och man försöker se enkelspårigheten i sitt beteende, försöker minnas allt det andra, det sköra, resten av bilden. Det går inte. Kanske för att man inte vill. Kanske vill man bara inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar