Hur kan det vara möjligt att dagen efter att man har gjort allting precis rätt, ur kroppens synpunkt i alla fall, kan vakna dagen efter och må värre än man någonsin gjorde under de roliga men krävande nollnings-eskapaderna?
Jag menar, hjärnan fick sitt med en (medgivet inte speciellt avancerad) halvdag i MDHs korridorer och redovisning av ett grupparbete, resten av kroppen bjöds på tre hälsosamma måltider (there were vegetables!) och ett dräpande crossfit-pass, och själen var supernöjd efter en lättuggad biokväll kompletterad av choklad och två underbara partners in crime på samma endorfinframkallade humornivå som mig själv.
Jag trodde jag skulle flyga ur sängen imorse stärkt av hur otroligt duktig jag har varit. Detta bevisar helt klart att för många helylle-aktiviteter på en och samma dag aldrig är en bra ide. Något att tänka på nästa gång man väljer mellan joggingskorna eller pyjamasen?
Eller så kan det vara så att hjärnan hämnas efter alltför många kungarna av tylösand-avsnitt, kroppen lider av kolhydratabstinens med en touche av chockerande träningsvärk, och själen sörjer att den var tvungen att gå upp klockan åtta för något så fruktansvärt ostimulerande som en boogie i tvättstugan när den borde ha fått njutit av en sovmorgon?
Tur att jag har en lyxig lunch (läs frukost) med fröken A. och fröken M. Att se fram emot. Hur kan man säga nej stek och potatis för 49 kr?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar