Sådär så det ludna i näsborrarna klibbar ihop, blir vitt och slutligen stelnar, sådär så vissa hjärnsektionsfunktioner nedsätts. Och ledvätskor segar till och typ stelnar även dem; får därför se om jag kommer förmå öppna ytterdörren imorgon. Sådär så hungern eskalerar och det enda man vill stoppa i sig är fett, fett, fett, och helst det mest osunda, åderförkalkande smutsfettet. Man ba yes, ge mig allt du har! Av transfetter.
Mitt hittills ljudlösa gnällande om kylan har inte tagit mig längre än till soffan. Vill fika före dusch, fast ändå inte. Man vill ju spara det bästa till sist. En dusch känns som ett arbete jag helst inte utför själv. Därmed inte sagt att jag önskar bli duschad av någon annan; mina djuriska ben - ja, det är kallt så jag satsar på att ha sparat till någonting motsvarande rävpäls till supervintern som tydligen hägrar - är ingenting jag tänker flasha för ett ovant öga. Men de är rätt sköna att ta på...
Sjukt passande att jag blev med soffa igår! Julkalenderns första avsnitt ska avnjutas en mi casa, typ med risgrynsgröt. Helst. Och kanske en Navidad Libre. Helst mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar