Tog mig, trots en mage till bristningsgränsen fylld av blodpudding (cooked to perfection, thank you very much), till det sena bodypump-passet, och tänkte där "varför lägger jag inte på lite vikter och ser hur mycket mina armar egentligen pallar?".
Inte direkt mitt brightest moment. Skulle faktiskt kunna sträcka mig till att säga PUCKO. När jag tog mig hemåt på darriga knän insåg jag att risken för en självömkande frukostvärdinna är stor, och risken för en totalt värdelös flytt-hjälp ännu större.
Men på den ljusa sidan var det inte övervägande pensionärer på passet, och en kolhydratsfest (förmodligen inte cooked to perfektion, men vad fan) bara en skön nattsömn bort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar