När du går på oplanerad treasure hunting i minnets labyrint, och hamnar i en skokartong, finner gamla smycken, gamla teckningar, små skrifter och drivs tillbaka av gamla solstrålar. Tillbaka till skitiga jeans, oförutsedda möten och vackra accenter. Saltöknar och friterat bröd. När du finner en gammal subterraneo-ticket, som en biljett två år tillbaka i tiden. Platsen en annan plats än denna, platsen en plats med metrostationer, med köttiga biffar, med tusen mörka ögon. Platsen en plats långt ifrån nuvarande, långt ifrån vitt och bräckligt kallt.
Tankar som skrämmer mig nu, tankar om att bekvämt lägga sig ned i den på flera vis obekväma tillvaron av kyla och tillrättalagda fraser, funderingar och vanor. Var försvann jag? I det alltför varma ljuset av advent, eller i den bleka filmjölken, i en underbar men barnsligt förenklad kram... Att ligga ned i 120-sängen och fundera över varför just det plötsligt känns helt ok, och att helt ok är just helt ok just här just nu. Som att det skulle räcka. Måste härifrån, måste till Gurkan där framtiden inte vilar platt och bekymmerslöst på en bädd av invanda mönster, med doft av barndom.
Det är dags att dra, om tre dagar. Om tre dagar är det inte för sent för förnuftet att ta makten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar