Almost cut my hair

Är så nöjd men vill samtidigt bara vara grinigt barn. Tiden är så mycket i vägen ibland; och minnen av tid likaså. Varför, när allting borde vara perfekt, allting är vackraste vackra på jorden av det man ser? Tiden den satans tiden och dess spår i minneslabyrinterna. Fan. Skulle jag bara vilja utbrista. Blir ställd blir less blir osäker. Blir ingenting trots att jag är mer än så, trots att jag är massor. Ska springa återfå skenbara kontrollen imorgon. Springa bort förlorad och nyvunnen tid. Ska känna mig som mer än ingenting, ska känna mig som någotnting eller kanske mer än så.