Så många diskussioner fram och tillbaka. Beslut som ska tas, beslut som jag skulle ha varit involverad i. Mardrömmar, drömmar och hjärnspöken - allt för att jag ska vara tudelad till allt jag vill bestämma mig för. Hur många spår som löper parallellt, utan att jag kan få ta del av mer än ett. De försvinner bort och viker av och kvar står jag på det där spåret in i evigheten. Som jag fightas för det ska vara rätt, som jag aldrig får veta.
Tentan löper iaf den också oundvikligen framåt så som tiden. Problemo uno är att tiden löper snabbare än tentan. Och jag väljer att göra andra saker istället. Straffknull på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar