Helvete, min sommar är snart slut. Ja det känns ju som det. Allt som var planerat så långt fram i tiden bara läggs under mina fötter och blir dåtid. Man ska inte vara så jävla pessimistisk men hallå?! När stannar tiden av?
Några som iaf valt att blicka framåt är mor och mats. Bröllop var det här. Jag som senast i helgen (och två gånger till förra veckan) surt konstaterat att det nog inte kommer bli många bröllop i vänskapskretsen och att man minsann får passa på när det väl gäller. Blir väl att förlita sig på att mamma och mats väl kommer till skott och lovar varandra evig trohet i kyrkan. Och sagt som gjort - kaboom - UTAN mig! Vad fan är det här?! Nej, det är nästan så att man får reda på det via facebook (eller jo det kom ett samtal). Jag samlade mig på femton röda, panikringde brorsan och plockade upp en blombukett för att överraskningsgratta på Gondolen, något ska de i alla fall INTE få bestämma själva. Såhär i efterhand var det en fin gest - om än något själviskt. Matilda och kontrollbehov, javisst.
Morgonen började med några fina resultat som gjorde att jag kunde vara lite leende, men ack några andra som satt sig rakt på magen. Morgondagens försök är morgongymnastik men känner jag mig själv kan jag lika gärna lägga ner projektet innan det börjat. Men hallå, jag kan ju inte sådant - måste göra mig själv besviken.
Veckan går i planerandets tecken - middag måndag check, middag tisdag allt planerat, middag onsdag borde vara lugnt, tåget torsdag obokat, lunch/middag/alkohol fredag ofixat - ja ja någon annan får stå för det. Det här midsommar har inget om än allt att bjuda på.
Ja, vart tar alla dagar vägen som skulle fångas och avnjutas långsamt...
SvaraRadera