Helgen kom och gick...

På vad som kändes som några minuter var helgen över. Ofrånkomligt närmare veckan V då det är dags att bege sig till en plats på världskartan jag inte har så mycket över för. Det maler och maler i huvudet. Jag förstör allt på grund av det. Förstör allt som är vackert, allt som är fint. Sitter som en åskådare och tittar på förödelsen, utan att kunna ingripa alls. Kanske gör det för ont i magen för det.