I touched her thigh and death smiled

Såg köttätardiskussionen i Babel igår, började fundera. Hit och dit, rannsakade mig själv, varför äter jag som jag gör, var det rätt beslut att sluta vara vegetarian... Jag var så övertygad där i tioårsåldern, betydligt mer tänkande och åsiktsfylld. Jag var vegetarian i fyra och ett halvt år, från tio års ålder, med en fast övertygelse om att det var den enda rätta vägen att gå. Plötsligt blev jag trött och sliten och orkade inte med skolan som jag ville, varpå jag beslöt mig för att börja äta kött igen. Och jag blev piggare, fysiskt sett var det ett lyft för mig, men moralen fick sig en törn. Men just då var det som om den där skolbetingade delen av mig fick komma före djurens lidande. MVG var viktigare än att tänka på djurhantering och vilka ställningstaganden man gjorde genom att äta Scan-produkter. Liksom. Men ibland kommer jag på mig själv, som igår, när jag såg det där teveprogrammet, eller som de senaste veckorna, då jag hållit mig till vegetarisk kost. Det där med den vegetariska kosten, det hade från början mest med budgetrelaterade saker att göra, men vartefter dagarna gick började jag fundera, komma tillbaka till gamla tankar om rätt och fel och balansen mellan att vara värsta asketen och värsta frossaren.

För det är så komplicerat det där. Jag funderar fortfarande, just nu, på eventuell livsstilsförändring. Men kanske är det inte heltidsvegetarian jag ska bli, kanske handlar det om att ännu mer försöka sträva mot balansen. Inte köpa de värsta coop x-tra-falukorvarna, inte äta kött mer än kanske en eller två gånger per vecka. Typ så. Jag vet inte än. Jag vet inte var dessa funderingar kommer leda mig, men någonstans hamnar jag, är jag övertygad om, någonstans mellan den arga, engagerade 10-åringen och den passiva korvmumsande frossaren.

Fina flickor

En bild säger mer än 1000 ord. Fin kärlek i mitt brevinkast.

gris

Ännu en dag av märklig tankeverksamhet. Känns som att varje timme bara försvinner, och i varje timme ryms tio vattenglass och ungefär lika många snus.

Försöker reflektera över vad som händer här, vad som händer med mig, var drivet försvann, var ambitionen tog vägen. Som om bara solar finns, bara önskan om att få strunta litet mer än mest i allting som jag tidigare brytt mig om.

En dag i huvudstaden

En rätt busy day som faktiskt resulterade i en Nöjesguiden, som så efterlängtat men också pryds av fina fröken Maggio. Kvällen avslutades med kalvbiff, sweet potato och riktigt god bearnaise-sås för att toppas med Chris 'the wonder to my ears' Robinson (ackompanjerad av min soulmate). Morgondagen fylls av Alcatraz och Kåranen-intervju - något som tas an med småskalig skräckslagenhet. Men visst ska väl den här superwoman klara detta? När morgondagen är över återstår det att se helt enkelt. Jag tänkte avsluta med mitt senaste alster:

Ensam genom huvudstaden
en buss, den blå
En huvudlinje som artär
en buss, den blå

Driving Wheel 110407
två dagar från 1
Du vet inte om det
men det gör jag

Jag vet så mycket
Ja, jag vet allt
Men det betyder 0
så här två dagar från 1

Om du bara visste

Strange days

Snus kaffe blåbärsbulle ballonger. Och så damm. Och så ömma skinkor. En underbar kvinna. Ögongodis. Vanligt godis. En otippad umekille på en otippad plats (K. Ahlm utanför Ica Maxi Västerås). Ett dagsverke. En promenad i kylan. En linssoppa. En ödesdiger bokstav. Ett viktigt telefonsamtal. En oro. Ett slags glädje.

Så försöker vi oss på ytterligare en dag

Jag håller femton miljarders tummar för att de senaste dagarnas sinnesstämning beror på det stundande flödet. Är less, grå och allmänt trött. Försöker röka lite och lyssna på bra musik men på grund av min egen kasshet så har jag slarvat bort mp3n med isittande hörlurar och får ont i halsen av alla cigg. Tittat på hockey men inte känt någon vidare glädje av ens det. Lagat en soppa med god tortellini i, blev inte gladare över det. Köpt en resa till min kära huvudstad i ren panik - den måste ge utdelning. Ska norpa en favorittidning och träffa mamma samt vänner. Sen återkomst med hoffmaestro på det. Då fan i mig ska jag vara glad igen. Det har jag bestämt.

Tills dess:
Where did I turn so wrong
Time drags me along
Though I know just where I went
And my time was well spent
I keep on coming back to you
My memories in blue

Sin will scorch your soul
So we've all been told
Though I'm not an easy man to fool
And I always keep my cool
I can't help but wondering if its true
Cause I got memories in blue

Tears in her eyes
The echo of her cries
They will ring out into the eternity

Some might call it theft
To take all I have left
I sit and whatch 'em go
To where I do not know
All i know is they wont run off with you
My memories in blue

Långpromenad i regn

Lätt surr i lårmusklerna, ler-skvätt upp till knäna, gympaskor som aldrig kommer vara ens i närheten av vita igen, regnvatten i håret och till och med inpå sportbehån.

Det kanske inte låter så härligt, men jag älskar känslan. Motionsrundor i vårregn klår dom i solsken, lätt. Jag älskar känslan ännu mer när jag får komma in i värmen, slänga lerblöta kläder i tvätten och sedan sitta varm och ny-duschad med rosiga kinder och bärsmoothie i magen.

Resten av kvällen bjuder på sörplande av sirapsötat kaffe, p3-dokumentär och - faktiskt! - plugg av superintressanta kursen.