Såg köttätardiskussionen i Babel igår, började fundera. Hit och dit, rannsakade mig själv, varför äter jag som jag gör, var det rätt beslut att sluta vara vegetarian... Jag var så övertygad där i tioårsåldern, betydligt mer tänkande och åsiktsfylld. Jag var vegetarian i fyra och ett halvt år, från tio års ålder, med en fast övertygelse om att det var den enda rätta vägen att gå. Plötsligt blev jag trött och sliten och orkade inte med skolan som jag ville, varpå jag beslöt mig för att börja äta kött igen. Och jag blev piggare, fysiskt sett var det ett lyft för mig, men moralen fick sig en törn. Men just då var det som om den där skolbetingade delen av mig fick komma före djurens lidande. MVG var viktigare än att tänka på djurhantering och vilka ställningstaganden man gjorde genom att äta Scan-produkter. Liksom. Men ibland kommer jag på mig själv, som igår, när jag såg det där teveprogrammet, eller som de senaste veckorna, då jag hållit mig till vegetarisk kost. Det där med den vegetariska kosten, det hade från början mest med budgetrelaterade saker att göra, men vartefter dagarna gick började jag fundera, komma tillbaka till gamla tankar om rätt och fel och balansen mellan att vara värsta asketen och värsta frossaren.
För det är så komplicerat det där. Jag funderar fortfarande, just nu, på eventuell livsstilsförändring. Men kanske är det inte heltidsvegetarian jag ska bli, kanske handlar det om att ännu mer försöka sträva mot balansen. Inte köpa de värsta coop x-tra-falukorvarna, inte äta kött mer än kanske en eller två gånger per vecka. Typ så. Jag vet inte än. Jag vet inte var dessa funderingar kommer leda mig, men någonstans hamnar jag, är jag övertygad om, någonstans mellan den arga, engagerade 10-åringen och den passiva korvmumsande frossaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar