Jag vet att jag har problem. Problem som jag stundom inbillar mig att jag har, problem som jag inser faktiskt är en del av verkligheten. Jag vill vara överallt, samtidigt. Jag vill finnas till för alla runt mig. Jag vill vara omtyckt. Jag vill att andra ska må bra. Min mage knyter sig när jag känner att jag försummar folk. När jag inte finns där för de som ger mig saker. De som tänker på mig. De som uttrycker glädje av min närvaro. De som uppskattar mina gärningar och som tackar för min tid. De som vill vara med mig. Jag vet att det är en konsekvens av den tjejen i mig som inte var omtyckt. Den tjejen som aldrig blev vald och aldrig fick välja. Jag är så rädd för att glömmas bort. Kanske därav mina tvivel på utlandsresa. Att jag kommer hem till ingenting. "De vänner som finns kvar är de som faktiskt betyder något" Ja, men tänk om det inte är några då? All den där ångesten som hopar i mig. All den där ångesten när jag inte kan vara med, överallt, hela tiden, jämnt.
Jag har dock kommit på en sak. Någonstans måste jag få må bra själv. Någonstans måste jag ge människor tilliten att de kommer finnas där i alla fall. Att jag kanske duger i alla fall. Trots att jag inte är där hela tiden, jämnt. Att det inte gör något om jag missar något. Att jag inte glöms bort i alla fall. Jag har vidrigt svårt att prioritera. I alla fall just nu. Jag känner mig skyldig varenda gång jag är där jag för det mesta är just nu. Och känner att det är rättfärdigat att jag känner så. Man ska aldrig prioritera så. Sen spelar det ingen roll att jag försöker ge allt när jag är här. Att jag ger det mesta när jag är hemma. Det finns alltid någon som ger mig skulden. Som får mig att känna mig kass. Problemet är dock att det inte är ett dugg kul att träffa en sådan människa då. Om jag är i huvudstaden över några enstaka dagar får jag genast skit för att jag inte hört av mig.
Jag måste få göra vissa val. Och hoppas att jag har några sådana där vänner som finns kvar, som faktiskt betyder något. För jag hoppas väl att mina inre demoner är dumma, elaka saker som bara är spöken av det som en gång var sanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar