Skrattat så jag gråtit de senaste timmarna. Vi har kört ett spel som jag diggar totalt. Det tar mig tillbaka till gymnasietiden och raster som vi behövde fördriva. Det är kul hur man inte behöver förändras så fundamentalt sen dess. Vissa saker är sig lika, vissa är helt jävla annorlunda, men det gör liksom ingenting. Jag kan åka hit, till en av mina bättre vänner och trots att tiden har gått snabbt och utan kontakt så är det som att ingenting har hänt. Vi känner varandra lika bra ändå, vi kan prata likadant ändå, vi kan skratta och bråka precis som då. Vi är det där gamla gifta paret som alla kommenterade. Det rör mig lika lite nu som då.
Längtar inte ett dugg hem. Brukar göra det när jag är på långtur men gör inte det. Vet inte riktigt varför. Förmodligen för att jag slipper ansvar och skola när jag är här. Även om jag skulle behöva plugga lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar