Pursuit of happiness

Stört varmt är det! Sitter tröjlös i soffan, kroppstemperaturen tycks stiga massor while eating. Stressade nyss i mig en kycklingbaguette, givetvis utan tröja även då. Hoppas min porrsurfande granne inte såg mig då, eller nu.

Stressad som en liten bäver, men nu är i varje fall den satans rapporten inlämnad. På nytt. Vi får väl se då. Jag är inte vetenskaplig av mig. Det blev mig påtvingat. Nu har jag försökt vara värsta vetenskaplig i varje fall. Kan pusta ut en stund.

Och det var jävligt fint hemma i Umeåt. Tårdrypande fint och whiskeyångande. Och massa folk var hemma och några fina sade: "Vad ska du där i Västerås att göra, du ska ju vara här med oss i sommar". De hade till viss del rätt. Kommit tillbaka till Gurkan i varje fall, med en sargad hals, utan krafter med träningsvärk och endast smutsig tvätt. Drar vidare mot Oslo på torsdag. Bara fläng hit och dit.

Innebörd

Skrattat så jag gråtit de senaste timmarna. Vi har kört ett spel som jag diggar totalt. Det tar mig tillbaka till gymnasietiden och raster som vi behövde fördriva. Det är kul hur man inte behöver förändras så fundamentalt sen dess. Vissa saker är sig lika, vissa är helt jävla annorlunda, men det gör liksom ingenting. Jag kan åka hit, till en av mina bättre vänner och trots att tiden har gått snabbt och utan kontakt så är det som att ingenting har hänt. Vi känner varandra lika bra ändå, vi kan prata likadant ändå, vi kan skratta och bråka precis som då. Vi är det där gamla gifta paret som alla kommenterade. Det rör mig lika lite nu som då.

Längtar inte ett dugg hem. Brukar göra det när jag är på långtur men gör inte det. Vet inte riktigt varför. Förmodligen för att jag slipper ansvar och skola när jag är här. Även om jag skulle behöva plugga lite.

Good morning

Godmorgon. Fröken fräken börjar den här påskdagen med att betrakta gårdagens förödelse, hälla upp ett stort glas Sunny D och gå på världens mest konstgjorda godis (ever). Baksmällan borde kanske vara ett faktum men jag orkar inte känna efter så den uteblir. Pallar inte städa - jag har semester. Därför slöar jag horisontalt i soffan och inser att jag borde ge mig ut då solen skiner ordentligt. Säkert inte likt varmt som hemma dock. Det är lite som ett vandrarhem det här, det känns som att jag sitter i foajén. Det kommer och går folk, pratar en stund, dricker några öl och sen går de. Jag är inte den som klagar.

What a difference a (year) makes

För ett år sedan, på långfredagen, spenderade jag dagen i en solstol i snön nere vid sjön tillsammans med mina släktingar. Iförd täckbyxor, nokiastövlar, mössa och bikinitopp festade jag loss på påskgodis och påsköl, och dagens enda ansträngning var att då och då lägga boken i knät för att ge ansiktet lite sol, eller möjligtvis bli serverad ännu en grillad korv. Påskmiddagen tog på krafterna med, det blev en hel del soffläge innan jag återhämtade mig från den om jag inte minns fel.

Men det var i Åre, och här i Västerås finns varken snö eller fjäll eller kulinariska släktingar. Den här långfredagen inleddes istället för en norrlands guld, med en springrunda i solsken. Iförd shorts och linne sprang jag längs med hamnbryggor och och små skogsstigar kantade av vitsippor, och resten av dagen kommer även den spenderas ute i solen. På schemat står ryggläge i parken och sedan blir det grillkväll med trevligt folk och rosévin. Hela dagen kommer naturligtvis även kantas av påskgodis, eftersom det är OK under den här helgen. (När godiset dessutom är en gratisgåva från jobbet är det nästan skamligt att inte äta!)

Vare sig man befinner sig i Åre eller Västerås så är det en ganska härlig högtid, egentligen, påsken.

Glad Påsk!

Kognitiv

Somliga sitter på flygplan, somliga ska ta bussen för att hälsa på mig. I väntans tider sitter jag och skriver på en text jag inte känner någonting för längre. En bra dag hade varit utan skolsaker, med pengar. En hel dag, utan bekymmer. Jag tog mig friheten att ta en promenad, bevista mina gamla kvarter, och även anorexispökskliniken. En del minnen kom tillbaka, andra orkar jag inte tänka på. Tog mig tid att tvätta håret med honungsschampo, se igenom gamla och nya bilder. Skratta litet. Men nu sitter jag vid texten som aldrig tar slut.

Fast jag ska inte klaga så mycket. Snart kommer brorsan hem igen, och i övermorgon kommer Tove och nästa vecka drar jag med högsta sannolikhet till Oslo.

När jag lämnat in den här rapporten jag skriver på, ska jag ta mod till mig och läsa igenom rapporten för mitt projektarbete från gymnasiet. Jag minns hur jag satt där kallsvettig och liksom verkligen uppe i varv, lyssnade på en enda galen låt på repeat tre dagar i streck, drack kaffe och cola tills magen inte ville vara med längre. Det var fyra år sedan, i ganska nära anslutning till studenten. Sista dagen för skrivandet var samma dag jag fyllde 19. Tror jag kände mig vuxen då, men vet bättre nu.

Snart ska jag laga pasta till en för dagen liten samling familj. Kanske så liten som två personer.

Hejdå

Dags för avfärd. Hejdå mina fina vänner, vi ses snart igen.

Hummer lookalike

Idag svämmade Västerås över av människor som åt glass, solade i bikini och en park som över en natt blivit blomstergul!
Tyvärr var det inte som gårdagen då jag fick se blommor och annat trevligt in person (under en springrunda då jag höll på att avlida av dålig kondition, visserligen), utan tvingades tyvärr beskåda den 18-gradiga härligheten genom mindre trevliga reception/buss/skol/gym-fönster. Iförd kostym, no less. Alternativt träningsbyxor.

Men! Skam den som ger sig. Om man ska tro på klart.se (och det gör man ju) kommer inte det härliga vädret ge med sig på länge, och oddsen är att solen snart sammanfaller med en av mina lediga dagar.

Med min förkärlek till glass, sol och sömn känner jag på mig att jag snart kommer att vara den vandrande, laktossvullna hummer-lookaliken jag förvandlas till de flesta somrar. Åh fröjden! Singelkillar, watch out...