Åh så efterlängtat

Det spelar ingen roll att det tog fyra timmar längre än beräknat att ta sig över vinterlanskapet, på ett tåg som var minst 10 grader kallare än ett standardkylskåp.
Det är som bortblåst att jag har levt på nudlar de senaste veckorna, jag bryr mig inte om att huset ser ut som ett bombnedslag eller att jag har blivit satt på ”julmyspatrullen” (som består av en person och inte är det minsta mysigt då det mest handlar om att bära kartonger och dammsuga.)
Morgondagens arbetspass, tentaskrivande och separationsångest får snällt vänta till just morgondagen.

Jag sitter i ett upplyst kök med en snöstorm alldeles utanför fönstret och endast Hugo som vapendragare, med efterlängtade släktingar på intåg och julbak redo att köras igång, omgiven av det bästa mammas kylskåp har att bjuda på, ljummen julmust, lyxkaffe och julmusik – och tror det här är det förnöjdaste jag kommer vara under hela julledigheten.
Helt underbart och värsta värt!