Äntligen liv

Har äntligen fått liv i den här kroppen, och knoppen. Insett att det egentliga problemet med mina baksmällor ligger i den psykiska skadan. Min hjärna är liksom inte med. Vilket gör allt i livet mycket svårare så här dagen efter julfesten. Men som nämnt ovan så har livet börjat återvända. Jag har varit en vända till Skrapan och tillbaka och införskaffat lite mat (träffade för övrigt festkommittén inne på Amore, de såg sådär halvnöjda ut över det faktum att städningen bara var halvklar - glad att jag inte engagerade mig i det där, jag skulle aldrig klara't). Egentligen behöver inte jag köpa mat, men min mor fick mina smaklökar att pulsera genom hennes stoltserande med risotto. Så nu ska den här alkisen göra curryrisotto med kyckling, gröna ärtor och broccoli.