Den efterlängtade helgen blev inte alls som jag hade tänkt mig, Daniel Adam-Reys framträdande var helt klart bland det värsta jag har utsatts för och skidåkningen blev inte alls.
Har istället för andra gången på lika många veckor spenderat 48 timmar i sängen på grund av sjukdom. Höjden av otur och dessutom på gränsen av vad jag klarar av utan att bli lite, lite knäpp. Eller vad sägs om att försöka övertala sig själv om att man faktiskt kaaan åka på skiddag till Romme trots en natt utan sömn i ryggen och en hink vid sängkanten?
Säga vad man vill om skrapans rum, men så mysiga att man vill spendera all sin tid här är dom inte. Den här gången har jag dessutom varit så pass sjuk att jag inte har kunnat njuta av några av de normala fördelarna med att vara sängliggande - att kunna powernappa när som under dagens lopp, se på omåttliga mängder dag-TV eller ersätta alla måltider med glass. När inte ens det lockar så är det illa.
Tur att man har fina fröknar som checkar in och får en att bli varm i hjärtat, även om man bara kan grymta osammanhängande till svar. Nu hoppas jag på hälsa för alla, nya eskapader att se fram emot och att våren anländer typ nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar