Sitter som och väntar på att få skriva något i stil med vår, men våren verkar ju vänta. Istället gör det ont i magtrakten och jag är obefogat less på allt vad skriva ansvar vuxen heter, och vill inget hellre än spendera mina lånade pengar på sådant som gör livet vackert och smakrikt. Men. Efter en dag av uppskjutning har jag alstrat något litet som skulle kunna kallas skolarbete. Jag säger inte att det är ett bra arbete, men skrivet är det. Jag säger inte heller att ansvaret och plikten och allt det där andra vuxna är fixat, men kanske, litet påbörjat. Fast det är jobbigt att vara plikttrogen när det gör ont i magtrakten och man vet att man inte tränat på två veckor och det enda man kan tänka på är träning och Osloresa och likgiltighet inför nya människor.
Bredvid mig i soffan ligger Friskisväskan och stirrar signalrött på spillrorna av en för tre veckor sedan ganska stark ung (?) kvinna. Febern vann, och musklerna försvann och socker blev mat när lusten inte fanns till sådant som ger starka ben.
Men benen bar till den lokala konstens hemvister. Medan en del var prettostämplat var annat fint på väggar och golv och så fanns det snygga och svansprydda lokala modelejon som för första gången uppenbarade sig för ett par svältfödda gurkstadsrookieögon. Just vad man behövde för att se ljuset bortom snödrivorna och nästan ända till ljuvlig ansvarslöshet bortom wordraderna.
Det gör ont i magtrakten, och jag har nästan slut på alvedon, men tänker att sova är kanske skönt och på sin plats. Just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar