Hej hej hallå, Gurkboken. Det är en sådan där konstig dag då man liksom känner alla känslor tänker alla tankar på en gång, bara inte fullt ut, bara inte superstarkast. Märkligt liksom, små kickar av träning kaffe snus. Så man diskar litet, för man tänker kanske det känns, men blir lagomt upprymd. Så man läser litet tänker uppmuntring ler bara litet milt. Fast det är värsta kul bok egentligen, fast ändå det brukar vara värsta massa kul. Liksom.
Och så letar man efter nån ängslan över att allting är avtrubbat men ängslan är liksom även den avtrubbad. Kanske är det bara så vissa dagar är, litet slumrande. Som att allting händer känns på en gång bara inte värsta starkt?
Jag ska sjunga strax, ska sjunga starkt egentligen men det lär ju bli sådär halvmjukt sådär som hela dagen. Tur att låten är töntig fast när jag tänker på att låten är töntig så ler jag bara litet lojt. Som "Tror du att jag bryr mig, liksom?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar