Trots ett nederlag bland många

17 år och en parkering in the middle of nowhere. Jag känner mig rätt nöjd. Lyssnar på Fleet Foxes och drömmer mig bort. Uppstartsmötet gav mig massvis med energi och skaparglöd. Kameran är laddad. Morgondagen ska fyllas med plugg och en lunch i skrapan. Förhoppningsvis. Med det här psyket vem man ju aldrig. Jag ska strax resa på mig och bädda upp min säng för att krypa ner bland tomma lakan, läsa lite om män i hästsvans på två hjul. Trots ett bord och en skön säng sitter jag nämligen på golvet. Härifrån har jag följt dagens förlust i Fjällräven Arena. Men trots förlusten ska jag låta mig själv vara glad och lycklig. Ibland får man vara det. När man inser att man för tillfället varken mår illa eller har några anfall. Ibland krävs det så lite.