Värmen! Man vaknar för tidigt, spelar kort i Vasaparken, sitter på balkong i solnedgång med vackert folk. Vill påstå att det är sommar. Min lägenhet skimrar i gult, och det är för varmt att bära så litet som shorts och linne.
Dessutom; mina återstående skoldagar är få, men trots det ligger någon oroväckande ängslan och krafsar just under den fina sommarytan. Känns som om jag glömt fem viktiga, livsviktiga, saker, men inte riktigt hinner med eller kommer underfund med vad dessa är. I varje fall är känslan delad med fler, ungefär alla i klassen, vilket är kanske inte en hjälp, men en liten tröst.
Kanske kan en runda i femkilometersspåret hjälpa minnet och själen och allt annat konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar