Tar en lördagseftermiddagswhiskey. Kanske sådant som är normalt vid en ålder av 23. Om man råkar tycka om whiskey då. Och det gör jag. Jag tycker om whiskey, och solsken, och whiskey i solsken. Som en giltig anledning att skjuta upp dammsugning, tänker jag. Det är jag, musik som är lagomt lördagsaktig, lite Johnny Walker, alltsammans i det avtagande varma ljuset som lyser in genom ett öppet fönster.
Har burit hatt i solsken, kliat en vacker kvinna i håret, gått arm i arm med henne, genom stan som liksom vaknat i det där sköna ljuset som antyder att det är kanske inte riktigt men nästan sommar. Det tycker vi liksom båda jag och hon, att det är inte riktigt men nästan sommar. Livet kan vara som underbarast när det är som enklast. I stegen genom en medelstor svensk stad, i solsken som gör att innevånarna liksom lever upp för första gången sedan augusti. Livet kan vara så underbart, i sällskap av en väninna som får en att skratta, som alltid får en att skratta. Idag är en sådan dag, då livet är underbart i all sin sköna enkelhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar