Har under de senaste dagarna upplevt en smygande insikt av att nej, jag är nog inte skapt för tentaperioder. Ens tentaperioder på en så fri utbildning som min. Efter en hel dag i en halvstökig studentlägenhet med datorn i knät vill jag bara vara klar med allt vad inlämningsuppgifter och tentor heter. Sommarlov, tack! Hur människor i min närheten pluggar ännu mer och ändå lyckas förbli trevliga individer är för mig en gåta. Jag fungerar endast tack vare rikliga mängder av kaffe och choklad, och känner mig instängd och asocial fast jag bara är inne på dag nummer två.
Sen ska vi inte ens tala om datorer där man med jämna mellanrum måste pilla bort tangenterna för att de ska fungera - eller som vid behag DÖR och därmed tappar en nästan fullskriven uppsats. Åh, att tro att man är så nära att få njuta av att vara klar, bara för få skriva om härligheten. Den vuxna versionen av att tappa glasskulorna på marken. Bara sommarklänningen, flätorna och gråtattacken som fattas. Eller sommarklänningen och flätorna i alla fall.
Jag är i alla fall tacksam för att det spöregnar. Alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar