Har spenderat hela morgonen med att göra engelska grammatik-övningar. Övergått till lite tidningsarbete för att nu inse att jag måste ta tag i det som faktiskt är akut plugg. Har några frågor som måste skrivas till fejkjobb på engelska, en badvattensförordning som ska korrigeras och franskaglosor som jag bör nöta in. Trots detta kan jag inte komma mig för. Jag vill göra annat. Jag vill jobba där. Varför är besluten jag tar alltid så ångestladdade? Varför känns det som att jag måste ta tag i saker för att de ska ske och att det då inte blir lika roligt längre. Jag vet inte hur länge jag pallar vara den där föräldern.
Det finns dock inget vettigt beslut i det här fallet. Båda kommer ge mig både glädje och sorg, frågan är vilket som ger mest sorg. Jag vet vad alla andra säger ger mest sorg men jag vet inte om det stämmer - de tänker bara utifrån sig själva och har ingen aning om vad jag känner. Vad som faktiskt gör mig glad, vad som driver mig. Men det är som det sägs: jag måste rättfärdiga vilket beslut jag än tar för att jag ska kunna stå för det. Och om jag kan det så kan jag ta det beslutet som jag inte är speciellt nöjd med heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar