Jag är för gammal

Inser att jag borde orka mer men gör icke detta. Mina blott 22 år i gemet har tagit ut sin rätt. Efter att ha inlett helgens två dagar med att försova mig (vilket innebar att jag inte hann packa, förbereda min presentation eller äta ordentlig frukost) så har den till majoritet inneburit trötthet för mig. Skrattade gott under inledningen, för att byta allt mot gråt någon gång när klockan slog över till söndag. Förmodligen behövde jag gråta. Så som kvällen innan. När allt brister och psyket hittar ett sätt att kanalisera ut all ånger, ångest, stress och trötthet. Jag kör på i 120 och det vill sig inte längre. Men men, imorgon bitti är det bara att köra igen. Kalendern är full och listan måste bockas av. Och som vanligt mår jag dåligt över att jag inte räcker till överallt. Men det är väl ett val man har gjort. Det är tråkigt om det inte kan respekteras, men det kan jag inte göra något åt längre, jag är allt för insyltad i det här. 

Jag har zombierat mig genom dagen, njutit alldeles för lite av lunchen på stallmästaregården och degat totalt för mycket i horisontalläge på Bergsundstrand. Nu har min säng skrikit på mig i allt för många minuter och jag har till min stora förskräckelse upptäckt att jag glömt att borsta tänderna. Är dock så slut att jag äckligt nog funderar på att skita i tandhygienen kvällen till är. Who knows, jag kanske inte vaknar imorgon.