Smörgåsar med både kaffe och saft för jag är ju både vuxen och minsta barnet. Kommer aldrig växa ifrån det där med saft, älskar saft. Dessutom menar ju nån gube att detta är den totala apokalypsens dag, så varför inte lyxa till det litet extra (med saft), denna sista dag i jordelivet...
Solen ligger på idag. Finner emellertid inte någon lust att hänga utomhus. Eller så här; jag hade gärna hängt utomhus om jag haft litet pengar. En uteservering, vilken som helst. Ett glas rosé bredvid mitt anteckningsblock. Sitta och se över på den lilla, lilla mänsklighetsenheten i den lilla, lilla staden jag börjat uppskatta på senare tid.Ta mig friheten att fantisera om vilka främlingarna är PÅ RIKTIGT, kanske skriva små historier om dem. Hade kunnat bli en fin lördag. Men nu har jag inga pengar till rosé, och desto mindre lust att hänga i parken.
När vissa dagar får alla tänkta ord att förbli tysta
önskar man trots allt att alla de där dagarna
när allting är så ljuvligt enkelt att känna och uttrycka
räcker för att just de där speciella personerna
inte ska släppa taget,
att de ska tycka att det är värt
att de ska tycka att man är någon
värd att tycka om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar