Magen full av kött. Känns inte helt ok, faktiskt. Känns konstigt och kanske till och med fel. Tröttheten slog, dagen dog, tiden försvann i orosmoln och jag kom hem med en Ica-kasse full med kött, ett kött jag sedan tillagade och till viss del förtärde. Inte för att kött var något jag craveade, mer att det handlade om vuxna rösters förmaningar. Varför ska jag lyssna på några människor som är lika myndiga som jag, inte mer liksom? Varför kan jag inte föra min egen talan hava mod att göra bruk av mitt eget förstånd utan någon annans ledning? Nu ligger fyra portioner djurvävnad och väntar på mitt glupska återseende. Utöver det uppenbara moraldilemmat över vad för creature som ofrivilligt simmar, krälar där bland fullkornsfusilli på tallriken, så säger den lilla miljömedvetna personen i mitt bakhuvud att jag just bidragit till världens skenande undergång.
Kanske är det bara den här extremt trötta, förvirrade dagen som gör att jag tänker så radikala tankar. Jag vet inte. Kanske är jag bara arg på mina föräldrar. Kanske är jag bara less på kött. Kanske tänker jag mer än vanligt på djuren. Kanske tänker jag bara på mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar